hovrätterna under 1700-talet, högsta domstolens tillkomst av Högsta domstolen finns åtminstone delvis i hans uppfattning att justitierevisionens ledamöter hade blivit för självständiga och inte dömde som kungen önskade. Det som kan uppmärksammas som positivt med grundandet av Högsta domstolen är att juridisk sakkunskap blev avgörande för utnämningarna och att även ofrälse fick tillträde till ämbeten inom den högsta domsmakten; riksråden hade samtliga varit adelsmän. Å andra sidan behövde Högsta domstolen inrättas för att GustavIII bestämde riksrådens antal till noll, och han gav inte justitieråden någon oavsättlighet. Högsta domstolen blev i dessa avseenden inte fullbordad som domstol förrän genom 1809 års regeringsform. Det finns en betydande kontinuitet i Nedre justitierevisionens föredragning av målen från justitierevisionen till Högsta domstolen.118 Räfsten med Göta hovrätt ledde till att en arbetsordning 1776 utfärdades för hovrätten. Där angavs att hovrätten skulle ha en president, en vice president och femton andra ledamöter. Det skulle finnas två divisioner.119 År 1802 utfärdades ett reglemente för Göta hovrätts betjäning och auskultanter. Alla inlagor och skrifter skulle tas emot av sekreteraren och anmälas för den division som tjänstgjorde i stora sessionsrummet. Handlingarna skulle sedan lämnas till advokatfiskalen, vice advokatfiskalen eller aktuarien, beroende på måltyp. Ledamöterna föredrog själva instämda mål (mål där hovrätten var första instans) och vädjade mål (överklagade mål), medan underställda brottmål (framför allt mål där dödsstraff eller förlust av medborgerligt förtroende hade dömts ut och som ex officio överlämnats till hovrätten) föredrogs av vice advokatfiskalen och fiskalerna.120 118 Wedberg 1922 s. 6 ff.; Falk 1973 s. 18 ff.; Michael H. Metcalf, ”Det politiska spelet kring Högsta domstolens tillkomst” i Högsta domsmakten i Sverige under 200 år. Del 1. Föreläsningar vid ett internationellt symposium 16-18 maj 1989, Rättshistoriska studier nd 16, Stockholm: Institutet för Rättshistorisk Forskning, 1990, s. 5 ff. 119 Bendz 1935 s. 215 och 234 f. 120 Bendz 1935 s. 235; Reglemente för kongl. Götha hof-rätts betjäning och auscultanter, Jönköping: J. P. Marquard 1802. 67
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=