den wrangelska arvstvisten 1837 att invända mot detta. Carl AdamWrangel sålde sedan de flesta av egendomarna till sonen. Denne, hans hustru och fadern avled sedan utan bröstarvingar. Detta ledde till tvist mellan ett stort antal medlemmar av ätterna Wrangel och Hamilton, vilka ansåg sig ha rätt att ärva delar av egendomen. De väsentliga frågorna var om återkallelsen skulle anses giltig och om fideikommissförordnandet över huvud taget gällde beträffande Anna Margareta Hamiltons egendom. Eftersom detta var en tvist mellan adelsmän prövades den av hovrätten som första instans. Referent i målet var hovrättsrådet Berg von Linde. Efter några preliminärfrågor om bl.a. partsställningen fann Berg von Linde att fideikommisset måste anses lagligen upphävt och att medlemmarna av ätten Wrangel inte hade rätt att lotta om något fideikommiss. Fideikommisset gällde över huvud taget inte för Anna Margareta Hamiltons egendom, eftersom hon bara förklarat sig nöjd med makens disposition och inte själv uppträtt som testator. Assessorn Flinck instämde med Berg von Linde. Assessorn Meck var skiljaktig beträffande motiveringen, bl.a. med en skarpare formulering om att Anna Margareta Hamiltons inte varit testator. Sedan assessorn Falkengreen och hovrättsrådet Wetterström anslutit sig till Berg von Linde och presidenten Ehrenborgh till Meck utfärdades dom enligt vad Berg von Linde anfört. Högsta domstolen fastställde hovrättens domslut och instämde i att testamentet var återkallat och att det aldrig hade omfattat Anna Margareta Hamiltons egendom. En ledamot var skiljaktig beträffande motiveringen. Det som var det mest uppseendeväckande med denna tvist var kanske inte främst rättsfrågorna – även om fideikommissurkunden i vissa delar avvek från det vanliga – utan att det fanns så många parter i processen. PåHamilton-sidan fanns tio parter och på Wrangel-sidan18parter. Detta för tankarna till Charles Dickens Bleak House och tvistenJarndyce v. Jarndyce i Court of Chancery: ”Innumerable children have been born into the cause; innumerable young people have married into it; innumerable old people have died out of it”.298 Hovrätten hanterade dock sitt mål 298 Charles Dickens, Bleak House, London: Penguin Popular Classics, 1994 (1852–53), s. 4. 127
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=