kapitel ii •richard nordqvist övergick till att bli ett formellt uttryck. När lagstiftarna började överge metoden att utfärda lagförklaringar hade kommentatorer och domare redan upptäckt den här nya källan. Ett symtom på det är att frågan om lagmotiven blev ett nytt tema i rättsvetenskapen.20 Det uppstod en förväntan på lagstiftaren. Vilken typ -av lagberedning mynnade ut i en användbar och tillgänglig kunskapskälla? Fokus riktades mot det första steget, enkannerligen regeringsinitiativet, eftersom motiven där blev en referenspunkt för den fortsatta beredningen.21 Svensk lagstiftning gynnades därvidlag av ett historiskt sett unikt fenomen: kommittéväsendet. Det är omöjligt att diskutera den svenska förvaltningsrättens särdrag utan att diskutera den svenska förvaltningsmodellen. Uppkomsten av denna modell förläggs till 1600-talet, d.v.s. den viktiga period i statsformeringens historia som kallas den judiciella revolutionen. Den tog sig uttryck i en institutionalisering och professionalisering av maktutövningen. Mest betydande var organiseringen av regeringsmakten och införandet av hovrätterna. Samtidigt kom denna process till uttryck i en mer intensiv normgivning. Det var en för all statsformering typisk växelverkan: statsmakten vidtog åtgärder som krävde ett minimum av professionell hantering, men denna professionalisering var också ett incitament för statsmakten att expandera verksamheten. Men till denna utveckling hörde också ett annat fenomen, vars betydelse är förbisett i förvaltningsrättens 20 Det gällde tysk rättsvetenskap under 1830-talet. Författare somWächter, Mittermaier och von Mohl diskuterade följderna av att en helt ny kunskapskälla uppstod. Kuriöst nog upphörde svenska lagförklaringar användas under 1830-talet (se t.ex. N. Stjernquist, Förklaring av lag och förklaring av lagens rätta mening, i: Festskrift till Arthur Thomson, Stockholm etc. 1961). 21 ”De från regeringen utgående lagförslag åtföljas alltid af mer eller mindre utförliga motiver, och framläggas jämte dessa inför kammaren. Dessamotivers tillbörliga bearbetning är ostridigt af ganska stor vigt. De äro närmast det mest passande medel, att orientera Ständernas medlemmar i lagförslagets anda och syftemål, och bana väg för detsamma i kammaren.”, C. G. Wächter, Lagstiftande maktens utöfning under Riksständernas deltagande etc., Juridiskt Arkif, vol. 10 (1839/40), s. 387. 159 Kommittéväsendet som uttryck för en svensk förvaltningskultur 2
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=