argumentet lagens grund i 1800-talets förvaltningsrätt språkliga uttryck var så entydiga att de varken behövde eller ens kunde tolkas blev då ohållbar. Frågan var således om en ny handlingsteoretisk utgångspunkt. Lagtexten var en yttre form som skulle jämkas ihop med ett sakförhållande. Även den enklaste tillämpning var omöjlig utan ett minimum av tolkning, dvs. ett minimum av självständig förnuftsarbete. Då blev det också relevant att beakta subjektiva faktorer som förförståelse, egenintresse etc. Även en s.k. textnära tolkning var omöjlig utan hänsyn till en grund. Dessa två element kunde inte isoleras från varandra. Den här omsvängningen kan spåras till Kants kritiska filosofi, den postkantianska idealismen och framväxten av hermeneutiken. Den tyska historiska skolan hade denna nya förståelse till utgångspunkt: rätten, oavsett uttrycksform, var ett uttryck för en aktiv handling. Rättens mest grundläggande framträdelseform var i s.k. rättsförhållanden. Dessa hade en formell och en materiell sida, dvs. kunde betraktas ur antingen ett formellt eller materiellt perspektiv. En enhetlig konstruktion eller tillämpning av rätten förutsatte en enhetlig kunskap om den materiella utgångspunkten. Savignys lagtolkningslära kan uppfattas som blott en precisering av denna dubbla förståelse. Följaktligen hade lagens grund en central roll.18 Frågan blev nu praktisk: hur skulle en enhetlig kunskap uppnås? Här fanns alltså en teoretisk omsvängning som motsvarades av en praktisk nyhet. När lagberedningen blev en mer offentlig process kunde det uppstå en dokumentation av lagstiftarens skapelse. Det var den s.k. laghistorien (lagförarbeten, motiv etc.). Arbetet att rekonstruera lagstiftarens tanke blev säkrare när denna tanke kunde spåras i en yttre kunskapskälla.19 Denna källa var just en redogörelse för hur en materiell grund 18 Den handlingsteoretiska utgångspunkten visade sig i avvisandet av den etablerade föreställningen att en lag kunde tillämpas utan tolkning, den s.k. in claris-läran. Lagtolkningen var en ”rekonstruktion av lagstiftarens tanke”, d.v.s. ett aktivt skapande som återställde lagstiftarens skapelse. För en beskrivning av kopplingen till Kants förnuftskritik, se t.ex. S. Meder, Mißverstehen und Verstehen: Savignys Grundlegung der juristischenHermeneutik, Tübingen 2004, s. 52-58. 19 Förarbetena till Code civil blev lika berömda som lagboken. Man noterar att Savigny i VomBeruf (1814) tacksamt tog sin utgångspunkt i motiven för sin kritik av Code civil, och lika misslynt beklagade att förarbetena till Allgemeines Landrecht var otillgängliga, eftersom det försvårade den vetenskapliga analysen. 158
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=