Pia Letto-Vanamo 58 rutiner kan man få fram något väsentligt om t.ex. den finska rättskulturen. Bristen på advokatmonopol, lekmännens starka, egentligen förstärkta, ställning i rättsskipningen och medborgarnas svaga förtroende för domarkåren är typiska nationella drag i den finska^ - och till en del också i den svenska - rättskulturen. Åtminstone delvis beror detta på att juristutbildningen och den lärda juristkåren har här uppkommit sent jämfört med situationen i de flesta andra europeiska länderna. 2. Rättsvetenskapens Europa Just juristutbildningen är en av de viktigaste variablerna med vilken man har velat utforska det somvi kallar den europeiska rättskulturen. Med hjälp av att se på utbildningen kan man studera det förflutna men också - åtminstone försöka - omforma framtiden. Genom att »europeisera» juristutbildningen kan man kanske också »europeisera» själva rätten.^ Juristutbildningen och dess historia är nära anknutna till rättsvetenskapen, till rättsvetenskapens historia. Omman söker efter europeiska drag i rättsvetenskapen är man tvungen att fråga omden innehåller något gemensamt, sameuropeiskt. När vi bläddrar igenom90-talets tidskrifter^ och böcker, även äldre publikationer®, möts vi av ett enhetligt svar: romersk rätt. Och man måste observera, att svaret inte enbart ges av s.k. romanister som fruktar för sina lärostolar och ser i den ovannämnda diskussionen den sista möjligheten att förstärka sina positioner. Speciellt har man i diskussionen omEuropapoängterat det utvecklingsskede somden romerska rätten och den europeiska rättsvetenskapen upplevde under medeltiden och i början av den nya tiden, dvs. perioden av den s.k. ius commune, den gemensamma rätten. Denna period var avgörande för uppkomsten av universitetsväsendet och rättsvetenskapen samt för uppkomsten av den utbildade juristkåren. Under denna period hade man i stora delar av Europa en (romersk-kanonisk) rättsvetenskap^ som undervisades och studerades vid de europeiska universiteten från Bologna till Rostock, från Montpellier till Oxford. Man läste samma böcker på latin och studerade med en enhetlig metod samma romerskrättsliga eller på romarrätten baserade källor. Även rättsveten5 Omproblematiken kort i Letto-Vanamo, Pia, On the History of Assistance in Conflict Resolution in Finland, Scandinavian Journal of History 1994 s. 193 ff. Om den svenska domarkulturen se Modée, Kjell Äke, Den svenska domarkulturen, 1994. ^ Kötz, Hein, Europäische Juristenaushildnung, Zeitschrift fiir Europäisches Privatrecht 1993 s. 268 ff. ^ Se t.ex. Zimmermann, Reinhard, Roman and Comparative Law: The European Perspective, Journal of Legal History 1995 s. 21 ff. och Zimmerman, Das römisch-kanonische ius commune als Grundlage europäischer Rechtseinheit, Juristenzeitung 1992 s. 8 ff. ^ T.ex. verk av Paul Koschaker, Franz Wieacker eller Helmut Coing. Coing, Helmut, Den europäiska rättsvetenskapens ursprungliga enhetlighet, Tidsskrift for Rettsvitenskap 1968 s. 205 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=