30 Frans Michael Franzén Af den eviga sol, hvars ljus, då hans ögon af mörker Höljdes, dock in i hans själ lyste med sanning och nåd"'). Sjelf har Stjernhöök betecknat sig genomsitt valspråk: Vive ut vivas; lef, att du må lefva. [76] Ehuru äfven derigenombesannadt, att han, genomsin måttlighet, sin jemnaflit, sin lugna förnöjsamhet beredde sig en lång lifstid, bör det likväl tagas i en annan högre mening. Han lefde för det lif, hvaröfver döden har ingen makt, det lif, som förenar oss med Gud. Men äfven på jorden lefver han ännu i det oförgängliga minne, som närvarande skådepenning antyder under bilden af ”en rättvisans offerprest”, af hvilken lagarna på en gång ”vårdas ochförbättras. ” Utomde handlingar, på hvilka berättelsen omden tillämnade Kyrkolagen är grundad, äro flere andre vigtiga bidrag till detta Minne författaren benäget meddelade ur Herr LandshöfdingJartas rika förråd. 1. ■*■) Fida manus Regum, prisci candoris imago, Fortuna: victor, Pieridumque decus: Quemfovisse sinu Dalecarlia gaudet alumnum, Virtutumpariter terra virumque ferax; Cui Themis abstrusos pandit veneranda recessus. Et patrii fontes juris adire dedit. Qui, cassam ducens oculorum luce senectam, Magna fuit patrias lux oculusque suae: Fessus in hoc dormit placide Stjernhöökius umbra, Lucis ut exspectet tempora Iseta nov^e. 2. Candida per cordis penetralia semper ab illo Fulsit inocciduo sidere larga dies. Sic tu c^ecus, eras multis oculatior unus, Cui datur asterno nunc quoque Sole frui.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=