Minne af Hof-Rädet Johan Stiernhöök med sin son. Varsamt yttrar han sig ibland annat omHertig Adolf, som, missnöjd med Regeringen, likasom hon med honom, vistades i Danmark. Upplyst öfver sin tid bevisar han sig i det ogillande omdöme, han i anledning af den år 1665 synliga kometen fäller om det då ännu gängse stjerntyderiet, och ännu mera i det råd, han gaf sin son, angående hans befattning med det ursinniga trollväsendet, hvaraf domare, så väl somprester, hade en lika fruktlös sombekymmerfull möda. Han rådde honomatt icke blott sjelf afsäga sig det förhatliga uppdraget att deröfver ransaka, utan ock inkomma med det förslag, att, i stället för alla vidare rättegång, en undersökning derom skulle anställas af [74] Naturkunnige och Läkare, i förening med Teologer och Jurister; hvarvid de förre kunde utröna de naturliga orsakerna till sådana inbillningar och bländsken, som då i synnerhet hos barn och qvinnor förekommo. Troligen bidrog ock detta förslag till den förändring, som snart skedde i sättet att behandla denna epidemiska själssjukdom. Dessa bref visa oss äfven, huru StjernhöÖks klassiska bildning verkat på hans Svenska skrifsätt, somi renhet och behaglighet öfverträffar de flesta af den tidens skrifter, omdet ock icke kan jemföras med hans Latinska stil: hvari han äfven på vers försökt sig med den framgång, somgjort att han räknas ibland de Latinska skalder, af hvilka denna tidpunkt var utmärkt. En af de främste bland dessa, den äldre Columbus, har öfver Stjernhöök författat tvenne Epitafier, i hvilka hans bild lika sant somskönt framställes. Jag vågar en öfversättning af det ena och lånar äfven ur det andra den slutande tanken. Trofast hand åt Konungar, bild af en renare ålder. Stod han, af äran lyft, öfver sin lycka i höjd. Fruktsampå dygder som män. Dalbygden är stolt att ha burit Denne af Themis sjelf fostrade lagarnas tolk; Hvars i det mörkaste djup af en forntid synande fackla Dagat i fädernes Rätt heliga källan till vår. Ögonens ljus beröfvad, han dock med sin grånade visdom Tjente regering och folk, både somöga och ljus. Här den trötte till slut i skuggan sig lade att hvila Till den dag, då jemväl stoftet skall lifvas igen 29 [75]
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=