Minne af Hof-Rådet Johan Stiernhöök far Stjernhöök, ”nu ibland dem, som, då du sjelf fattat styrelsens tyglar, hasta dig till mötes, infinna mig med en ringa, men ej för mitt yrke främmande gåfva.” Den blygsamhet, hvarmed han äfven i sitt företal yttrar sig omsitt arbete i Svenska laghistorien, var hos honom så mycket mer uppriktig, som han icke ens skulle vågat i sin lifstid låta det komma i dagen omhan dertill icke blifvit nödgad af den såsom Mecenat ojemförlige Magnus Gabriel De la Gardie. Märkvärdigt är, att i detsamma han prisar hans vård omall lärdom och särskilt omallt det, somangår Svears och Göters fornlemningar, anmärker han med ett af en Romersk häfdatecknare lånadt uttryck: ”att han under hans beskydd kände sig fri att tänka hvad han ville, och yttra hvad han tänkte.” I sjelfva verket röjer han äfven i detta arbete sin sjelfständighet. Ofver den i dåvarande omständigheter ömtåliga frågan omKronans ägande-rätt till skattejord, yttrar han icke otydligt sin frisinniga mening. Föga mindre, omicke mer betänkligt, var det, att han vågade stöta den då rådande Svenska andrygheten, omjag så må kalla det ända till löjlighet drifna anspråket, att Sverige och allt hvad Svenskt var, vore det äldsta och främsta i verlden. De laGardiesjelf hade anslagit den rådande tonen. MenStjernhöökbestridde icke blott den föregifna höga åldern af våra landskapslagar, utan medgaf derjemte, att våra förfäder äfven i lagstiftningen hade mycket gemensamt med de till seder, så väl som språk, beslägtade Germanerna: hvarföre han ock ej sällan anför Tacitus, och visar att åtskilliga lagar och seder, som han tillägger detta folk, ehuru i den gamla Tyskarätten spår till den ej finnes, dock i den Svenska igenkännas. Hvad Stjernhöök sjelf berömmer sig af, är att han först bragt i dagen sin födelsebygds. Dalarnas, lagar''"). Men i det märkvärdiga ord, hvarmed han slutar sin bok, bekänner han, att framför fäderneslandets ära, somaf några sökes i allting med en ängslig småaktighet, sanningen varit honom kär Hvad för öfrigt värdet af detta namnkunniga verk angår, så må tecknaren af närvarande minne, då han sjelf icke är en behörig domare deröfver, åberopa, omicke något af en sådan honom enskilt meddeladt omdöme, dock ett offentligt af en man, sompå Calonii (numera utländska) lärostol med hans vitsord kan stöda sitt eget. ”Man torde med skäl kunna påstå,” yttrar sig Professor Lagus i sin historia öfver Åbo Hofrätt, ”att, om Linnés skrifter undantagas, knappt något arbete i Sverige utkommit, hvilket vunnit en så vidt utbredd ryktbarhet, som Stjernhööks Svenska Rättshistoria. Och onekligen förtjenar nämde Rättshistoria allt det beröm, somblifvit densamma tilldeladt; ty ehuru den beskrifver mindre rättsförfattningens uppkomst och utveckling, än dess tillstånd på Stjernhööks tid; ehuru läsaren ogerna saknar uppgift af de källor, hvarifrån Stjernhöök hämtat sina framställningar, och ehuru till och med '■ ) Quas me primumproduxisse in publicumjure gloriari videor. Meumfuit nostras qvalescunque (leges) bona fide referre, professus supra gloriampatrias, quse a nonnullis nulla non ex re unice et anxie quaeritur, fuisse curamveritatis. 27 [69] [70] [71]
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=