Historia, juridik och politik nämliga arbete hör intimt samman med det bästa, somvi förknippa med svensk rättstradition och svenskt rättsarv». Beredskapsårens patriotiska och nationella tidsanda präglade då den rättshistoriska biografisynen. Det var också i den tidsandan som Gustav Olin grundade Institutet för rättshistoriskforskning 1947 och bestämde att den över Stiernhöök av Svenska akademien 1837 slagna medaljen skulle pryda titelbladet på institutets skriftserier. Så sker också fortfarande. Gustav Olin angav 1947 i statuterna för Institutet att en faksimile av Stiernhööks De jure sveonum skulle utkomma i ett första band i serien Rättshistoriskt bibliotek, vilket utkom 1962. Detta band skulle följas av en översättning av samma arbete. Stiftelsens ordförande Åke Holmbäck [1889-1976], som också underskattade den romerska receptionen under 1600-talet, arbetade i många år på kommentarerna till denna översättning, somsedan 1981 utgavs av hans efterträdare Stig Jägerskiöld.27 Den bild som den historiska skolans företrädare och deras epigoner gav av Stiernhöök var således i hög grad eklektisk och byggde på Stiernhööks egna arbeten och ej på hans verksamhet somdomare och revisionssekreterare. Stig JÄGERSKIÖLD komi flera arbeten att med stöd av praxis från Svea hovrätt justera denna bild. Med stöd av några utlåtanden av Stiernhööks hand kunde han klart belägga dennes rättskällelära och hans sätt att hantera den romerska rätten. »Stiernhöök stod sålunda, liksomSvea hovrätts domare, på den ståndpunkten,, att den romerska rätten ej ägde omedelbar giltighet i vårt land. Han tillämpade i stället nu den rättskälleteknik som var vanlig på hans tid och ännu i olikasammanhang brukas, att man tolkar den inhemska rätten till överensstämmelse med den främmande. Jägerskiöld har i sina 1600-talsstudier kritiserat Almquist och visat Stiernhööks kunskaper i romersk rätt vilka också påverkat hans rättssyn: »Den romerska rätten var inte bindande för en svensk domare, men den gav vägledningframför allt i fall då svensk rätt inte hade någon tillämplig regel. Fanns däremot klar svensk lag gällde denna framför främmande rätt. Vid tolkningen av svensk rätt och valet av utländsk sådan fanns stora möjligheter att beakta olika rättspolitiska hänsyn. Liksomövriga domare i de högsta instanserna förfogade Stiernhöök över en gedigen klassisk bildning och en god orientering i den internationella juridiska litteraturen och dess traditioner. Någon principiell motståndare till det romerskrättsliga inflytandet har han ej varit.»-“^ Stöd för denna syn finner Jägerskiöld också i företalet till De juresveonumet gothorum vetusto. Alltsedan den moderna rättsvetenskapen grundades i början av 1800-talet har den rättshistoriska bilden av de äldre aktörerna skiftat efter vetenskapssyn J. O. Stiernhöök, Omsvears och götars forna rätt. Översättning från det latinska originalet. - Rättshistoriskt bibliotek, Bd 2, Uppsala 1981. StigJägerskiöld, Johan Stiernhöök och den romerska rätten, s. 122. StigJägerskiöld, a.a., s. 131 f. 103
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=