RS 2

'M) OM VADAVKKKKN I DKN SVENSKA LANDSKAPSHÄTTEN gränsa gollgtn-elsoiis storlek är att lin- denna fastställa ett inaximibelopp. Sålunda stadgas t.ex. i CiL äO: »Kan så illa hiinda. alt skada sker av en eld. som gin-es j)å eldstad eller i eldhus, och flyger den i en annan gård till skada, då hide han tre marker, om skadan iir till tre marker. Om flera gårdar få skada, då niije de sig alla med de tre markerna.» \ässa vådaverk medfin’de inga rättsliga påfiiljder. Heleeknande nog omtalas <lessa liirsl i den yngre landskapsrätlen. och de äro tydligt produkter av en senare utveekling. I vissa fall synes ansvarsfriheten hero pa alt man frångått principen om visst orsakssammanhang såsom tillriiekligt för ansvarsskyldighet och ansett alt hiirfiir fordras skuld, vållande. I andra fall däremot kan man inte påslå all delta varit fallet, ulan ansvarsfriheten synes närmast ha dikterats av vissa hillighelsskäl. Sådan medges endast i vissa av lagarna angivna, typiskt framställda fall. 1 det fiiljande skola några exempel ges. i svealagarna ingår ett stadgande, som fiireskriver, all om en man faller ned från ett triid och i fallet dödar eller skadar en annan, är han inte skyldig all härfiir erlägga några hiiter. Samma tall omtalas även i de anglosaxiska s.k. Leges llenrici primi från h(>rjan av llOO-talet (90.7). och det framgår uttryckligen, att riitt all ulkriiva hlodshiimnd ursprungligen varit erkänd. Det säges nämligen alt den .som fallit ned redan enligt gammal rätt helraklas som oskyldig, ifall han kan styrka all fallet skedde genom en olyckshiindelse. Men om någon det oaktat framhärdar i att utkriiva hiimnd eller manshot. så må han hämnas på så siitt, all han sjiilv från samma ställe fäller sig ned på gärningsmannen. Hällen till hämnd är således ännu i princip erkänd, även om del utri'des. all skadan IVirorsakades genom en ren olyckshändelse, men lagen vill förekomma den genom all föreskriva ett sådant sätt fiir dess utkrävande, som knaj)pasl någon kan länkas vilja underkasta sig. 1 svealagarna ingå stadganden om alt ifall folk eller fä får skada av viiderkvarn eller vattenkvarn eller av kvarndamm eller fiskeverk. vad slags skada del än ;ir. skall del vara ogillt. Man synes hiir ha ulgåll från att sådana inriilIningars alhniinna förekomst hade horl mana den skadelidande all hiiltre se sig för. Vidare finnes del ett par stadganden om all iigaren inte är ansvarig fiir

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=