36 RAGNAR HEMMER solchen Fälleii nicht zu, seine Leidenschaft zu iinlerdriicken, sich auf den Ståndpunkt des Verletzers zii stellen nnd zwischen befangenem und nnbefangenein Unrecht zii iinterscheiden. Solange eine Theorie der Fahrlässigkeit fehlt, kann ihm aiich dergleichen nicht wol zngeinlitet werden.»^" Amira har väl i stort sett rätt. I'hnellertid bör påpekas, att det enligt vissa av de hithörande stadgandena är karakteristiskt, att handlingen begås under sådana omständigheter, att gärningsinannen förutsättes ha sett eller att man kan tänka sig att han sett den person, som drabbas av skadan.^*^ 1 dessa fall kan man säga att lagen i högre grad än i andra räknar med möjligheten att viljagärning föreligger. 4) då det offentliga på grund av sin andel i böterna för uppsåtliga rättskränkningar hade intresse av att sådana inte förklarades för vådaverk, föreskriva vissa lagar, som tydligen representera yngre rätt, angående under 3) nämnda fall, att inte allenast gärningsmannen, idan även målsäganden skulle avlägga vådaed samt att offentlig åklagare skall underrättas för att han skall bli i tillfälle att kontrollera, att ederna lagligen gås. Av de ovan anförda exemplen finna vi, att vådaverken innebära såväl sådant fiirorsakande av skada, somberor på vållande (culpa), som sådant, vilket trots all omsorg inte hade kunnat förekommas (casus). Endast i vissa bestämda fall spelar vållande sålunda en roll, att det antingen medför en strängare påföljd eller att handlingens straffbarhet förutsätter vållande. Vi komma nu till frågan om de rättsliga påföljderna av en vådagärning. Enligt de svenska landskapslagarna medför en vådagärning åtminstone primärt aldrig en strängare påföljd än böter. Såsom allmän regel gäller att en sådan endast betraktas .som en kränkning av enskild rätt, varför påföljden utgör biiter eller skadestånd eller vardera till målsäganden, inte böter till konungen och rättssamfundet. De få undantag, som förekomma från denna regel. ‘‘ A.MIRA, a.a. I s. .382. .Se t.ex. DL MI). 23 (»triiffar clen han med ögonen .ser»), Ml). 2(5:3; StlniL .Ml). 7.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=