;i2 RAGNAR HEMMER ieslalionen av eii brotlslig vilja. »Den tanklöse», uttalar Wester- •MARCK, »uppröres av den 1'aktiska skadegörelsen och bryr sig löga om allt annat. Han frågar sig knappast, om den berodde på den handlandes vilja eller icke. Han gör icke något allvarsammare lT)rs()k alt skilja mellan verk och vilja och är benägen att anla, att de (iverensstämma med varandra. Delta är ej heller en så alldeles dålig psykologi, då ju människorna i regeln vilja vad de göra.» Det var ursprungligen tingsförsamlingen som dömde, och redan detta omöjliggjorde en undersökning av omständigheterna i det enskilda fallet. Bevisningen tillkomparterna och bevismedlen voro av rent formell art, såsom partseden. Med det dåvarande rättegångssystemet var det inte möjligt alt genom en undersökning av de individuella omständigheterna i det föreliggande fallet avgöra, om en vilja- eller en vådagärning lorelåg. »Man förmådde icke i bevisningsväg mer än konstatera vissa allmänna typer af handling.» Det aidörda förklarar karaktären av de regler, enligt vilka de svenska landskapslagarna avgöra frågan om en rättskränkningbör anses som ouppsåtlig eller inte. För alt en sådan skulle kunna betraktas som ouppsåtlig fordrades, alt den föll under någon viss av lagen angiven typ av handlingar, vid vilka uppsåt enligt den allmänna folkuppfattningen ansågs uteslutet eller åtminstone osannolikt. I sistnämnda fall fordrade lagen ytterligare garantier för att vådaverk förelåg, vilka skulle presteras efter gärningens begående. De i landskapslagarna nämnda vådafallen kunna indelas i följande grnpper.^^ I| Den skadliga effekten förorsakas omedelbart genom en persons handlande. Såsom exempel på sådana fall kunna anfciras följande. Hållande av ett vapen, på vilket någon ränner; skjutande Wkstermaiu.k. Moralens uppkomst och utveckling 1. s. 242. “ Kstl.aNDER. i Tidskr., utg. av ,Jurid. Fören. i Finland 1928. s. 384. Delta förhållande fritog emellertid inte gärningsmannen från skyldighet att som svarande i riillegång styrka, alt vådagärning förelåg. .Se hiirom .\mir.a. Nordgermanisches Ohligationenrecht I s. 381 o. 383 f. .Se för det följ. .\mir.\, a.a. 1 s. 376 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=