OM vAdAVKRKEN 1 DEN SVENSKA LANDSKAPSRÄTTEN 31 Jag skall lui i korthet redogöra fcir de allmänna synpunkter, som de svenska landskapslagarna anlägga då det gäller att avgöra om en handling htir betraktas som vilja- eller vådagärning. I lagarna omtalas skadetall. som obetingat anses såsom lororsakade av våda och vilka till sin art äro sådana, att de överhuvud aldrig kinma ha ansetts IVirorsakade av miinsklig vilja. Såsom sådana kunna nämnas; att någon faller ned från ett träd och i fallet dcidar en annan, skada förorsakad genominrättningar, såsom nedstörtande hns. hrmm, fångstredskap, samt skada förorsakad av luisdjnr. då imijligheten filr att det blivit av ägaren hetsat är ntesluten. Den kategori av skadefall. beträffande vilken svårighet kan ha nj)pkommit att aVgcira. om vilja- eller vådagärning förelåg, omfattar i huvudsak dem, som omedelbart fiirorsakats av en j)ersons handlande. Någon sådan svårighet förelåg inte då f(')r rättskränkningen npjisåt var viisentligt, s.a.s. redan framgick av själva handlingens art. Detta gäller t.ex. om mord. ärekränkning, olika slags sedlighetsbrott, stiild och rån. Och beträffande de återstående till denna kategori hiirande fallen kan sägas, att man var benägen att betrakta handlingens effekt, skadan, såsom den sinnliga mani- .Slutligen har Drdet vå<la enlifit Nielst'n fått helydelsen av en orsaksfaktor. Denna iilveekling har förinettlals av ett stadium, på vilket »Vaadesva^rk var de llandlinger, der fremkaldte å’aade. uanset selve Handlingens Beskaffenhed». Detta innehar, att våda fiirsl fått betydelsen av skada i slraffriitlslig hemiirkelse, en riittsstridig handlings effekt. Men ur ordet fara kan logiskt inte idveeklas ett begrepp. st>m anger »intriiffad skada». Då Nielsen kommit till niimnda resultat har han de faeto hiir eliminerat begreppet fara ur sin konstruklion. Det hör iivcn påpekas, alt såsom beteckning i fornsvensk riiti fiir den riillsstridiga liandlingens effekt anger ordet skal)i (a.a. I s. itOS) samt alt enligt honom »vaj)i» som heteekning hiirftir är okiind i nordisk riilt (tlriindriss des germanisehen Reehls l.e.). ICnligt Nielsens konstruktion skulle sedan orsaksfaktorn, den skadehringande handlingen ha fått namn efter effekten, alltså i»å en oinviig. l lgår man d:iremot från grundl)elydetsen »fara», kan ur denna <lirekt hiirletlas en henäinning j)å orsaksfaktorn, »en farlig handling». Att vådaverk först skulle ha idgjort en sammanfattande heniimning på riitlsstritliga handlingar, men sedan \iljaverken avskilts, kvarstått som en i direkt motsats till viljaverk stående heniimning på oup[)sålliga riiltskriinkningar, iir ;i%en mindre sannolikt. I sydgermansk riill har denna motsats språkligt fått ett |)regnant ulirvek (se .Vmih.v, sist a.a. l.e.).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=