ao RAGNAR HEMMER Alt handlingen är farlig är otvivelaktigt något karakteristiskt för flere av vådaverken. Och beteckningen är även ur den synpunkten lyckad, att den markerar en tydlig motsättning till viljaverken. Onuhimet »farlig» om en handling innebär en eventualitet för att den skall åstadkomma skada, men denna eventualitet är inte så stor att epitetet skulle passa för en viljehandling. Redan härigenom kommer ordet vådagärning alt terminologiskt markera en motsats till viljagärning. Inte heller är ett så vagt uttryck som »farlig» lämpligt att karakterisera en viljagärning ur moralisk synpunkt.9 vid vådaverken »isl der iible .\nsgang niir Folge cines gefiilirliehen \’erliallens (.skand. vdpi), aber nielit sellvst l)eab,sichtigt». ® Till ett alldeles annat resnltat iin Amira har XiKI.SKN konnnit i sitt arbete Studier over leldre dansk Fornuierelspraksis, s. 289. Utgående från att ordet våda ursprungligen siikert betecknat en »Tilstandsforni; Ulykke, Fare. Xod». anför lian följande: »Fra at va're en alniindelig Tilstandsbetegnelse kan det tidligt va>re gaact over til at belegne et mere konkret Forliold: f'n truende Fare eller en indtruffen Ulykke eller .Skade . . . Hvis det er rigtigt. alt Ordet oprindelig var Betegnelscn for en Tilstand principielt af tung og snrgelig Karakter, er det i og for sig ogsaa let at forstaa den videre Udvikling af Begrebet. der kendetegnes ved, at det, i Stedet for at va^re en Tilstandsbetegnelse. bliver til Beskrivelsen af en .\arsagsfaktor. Det ligger ineget na'r at antage. at Utlviklingen paa Landskabslovenes Tid forklarer denne Övergång. Den i disse Retskilder kendte Söndring mellem Viljesvterk og ^'aadesva'rk liar rinieligvis ikke i sproglig, logisk Forstand va'ret Udtryk for et Modsadningsforliold. Man niaa vist nok snarere opfatte Forlioldct saaledes. at ^’aade.sva'rk var de llandlinger, der fremkaldte \’aade. uanset selve Handlingens Beskaffenlied, og al Begrebet derefter netop ved dets Modstilling til ^’iljesllandlinger i principiel Henseende skiftede Belydning. saaledes at det nu. ligesoin de sidstna'vntc. blev en Karakteristik af den foraarsagende Handling i (negativ) subjektiv Henseende. Dette rent prineipielle Betydningsskifte maa viere foregaaet ineget tidligt, da man allerede i Landskabslovene finder Ordet i den sidste Betydning. -Saaledes tales der i .Skaanske Lov, Kap. 108, om "at det .Saar var tillfojet med Vilje og ikke med V^aade'. Her kan ’\'aade' kun opfattes som en Beskrivelse af den foraarsagende Handlings Karakter, ok ikke dens \’irkninger.» Enligt min mening lider denna konstruktion av uppenbara .s\aglieler. Xielsen antar, att ilen andra fasen i betydelseutveeklingen av ordet våda utgör et mere konkret Forliold: En truemle Fare eller en indtruffen Ulykke eller ho- ■Skade». .\tl niiirka ;ir nu, att de båda angivna betydelserna för »^■åda grei)])senligt innebära l%å alldeles skilila saker. Fara. iiveii en liotaiuie (truendel. iir ett tillstånd, som endast innebiir en möjlighet för att en olyeka. en skada, skall intriiffa.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=