RS 2

29 OM VADAVEHKKN I DEN SVENSKA EANDSKAPSRÄTTEN vissa ijrova hroll, den får into rikta si^' inol någon annan än giirningsinannen oeh den får iiUivas endast efter föregående dom, nioin i del fall att brottslingen gripes på bar eller färsk giirning.’'' ÄvtMi Birger .larl hade i sin edsfneslagsliftning fiinnit anledning att fcirbjiida hiinind å annan än den som gärningen gjorde samt uttalat, all var oeh en skall Ixita fiir sitt brott, ty ingen kan fiirverka en annans lott. vSåsom en rest av det kollektiva ansvaret kvarstår iinnn i vissa landskapslagar älthot vid uppsålligl dråp. Ällhotsinstilidet avlystes av konung Magnus Eriksson i fiirra hälflen av 13()()-talel (hirordning hir ^^iisterg^)lland i Skara år löoä' Konungamaktens inflytande på den yngre landskapsrätlen skönjes även i en skiirpning av Ixilesstraffet fcir griivre brott, i en (ikning av diidssiraffen oeh i någon mån även av kroppsstraffen. I de svenska landskapslagarna är skillnaden mellan en uppsåtlig oeh en ouppsållig rät tskränkning allmänt genomfiird; påf()ljden av en ouppsåt tig riit tskränkning är betydligt lindrigare. Den fiirra benämnes viliavau-k. viliagauaiing. den senare va))ava?rk, vaj)aga‘rning, vaj)agaM'|) eller blott va|>i. Såsom allmänna l)elydelser fiir vaJ)! i fornsvenskan anger Hellquist, »skada, olycka, våda, fara m.m.»” A.mira bar tagit fasta på l)etydelsen »fara» och lägger denna till grund fiir fiitjande slutsats angående vådaverkens natur; »Wde sieh aus der Bedeulung von Vdpi ergibt, ist die unahsiehtliche (''bellhat, das vdpdinvrk, kein b los negativer IJegriff. Xieht allein das Xiehlwollen ist an ihr relevant, sondern auch, dass immerhin durch sie die Cl e f a h r des Ebels bervo r ger u fen w u r d e, und in.soferu ist sie ein positiver Begriff.'^ .Xnnorluiula iiCiE Dr. 7. ® I ])riixi.s iorllovtlf ;illl>()ten iiiiiiii under läOO- i>eh 1000-lalel. Se hiironi fall, aidTirda av H.vrsTIuiM i H;iIt.shi.slori.ska studier 1, 19äl, s. 180 oeh i Tidskr., ut*', av .lurid. Eiiren. i Einlaud 19.').') s. ‘211 f. Ibid. s. ‘2(50 iiar jag sökt påvisa, att iitthoten kunde inpassas inom ramen för landslagarnas hesläinmelser, då enligt dessa den för viljadråj) till inålsäganden utgående lioten var till l)elop])el ohestiimd oeh dess storlek l)erodde på ])rivat överenskommelse med denne. ‘ Ill-;i.i,Qi’is'r. Svensk elymologisk ordbok, 51 u|)pl., 1948, under våda, d;ir ;iven ges en niirmare ulretlning av ordets etymologi. ” .\.\m?.\. Nt)rdgermanisi'hes Ohligationenreeht 1, 1882, s. WHS f. I sitt arbete (irundriss des gerinaiiiseben Heebts. ,‘5 uppl., 1918. s. 280 uttalar .Ainira, att

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=