28 RAGNAR HEMMER lar. all t)ni någon inle iippsåtligen nian av on olyckshiindolso (casiialitcr) lilllogar nagon ett sår. då .skall den sårade inle deslo mindre erhålla fnll bol. då hans sinårla inle har kunnat bli mindre därigenom all del Hirelåg en olyckshändelse i slållel för nppsållig gärning och då det inle för honom ligger mycken vikt uppå, hnriivida han hlivil förorållad genom en olyckshändelse eller genom en uppsåtlig gärning.^ Samma uppfattning Iråder oss till mötes i de anglosaxiska s.k. Leges llenrici primi från början av 1 lOO-lalet. vilka nltala (90. Ila): »Legis enim est: "qni inscienler peccat, scienler emendet'; el (pii hrechl imgej)aldes. helan ge|)ealdes'.» Dock anser finåalta ren billighet i sådana fall höra iakttagas, då han. efter anförande av ett antal exempel, tillägger: »In hiis et similibns. id)i homo alind inlendit. et alind enenit —nhi opus accnsatnr, non nohmtas —nenialem j)ocins emendacionem et honorificenciam indices statnant. siciil accideril.»'’ Redan före de svenska landskapslagarnas tid har konungamakten och kyrkan varil verksamma för en reformering av den gamla folkliga straffrätten, och under landskapslagarnas tid fortgår denna omdaningsprocess. 1 landskapslagarna år principen om del individuella ansvaret, att delta endast åvilar gårningsmaimen. i stort sett erkänd. Det stora flertalet brott kan i första hand försonas med hciler till ett l)eslåml helojip. GL står ännu i huvudsak på den ståndpunkten, att böter skola erläggas endast till målsäganden. Lnligl det svenska fastlandets landskapslagar gäller däremot såsom allmiin regel, att för alla uppsåtliga brott idom de obetydligaste hiiter även utgå till konungen och rättssamfundet, vanligen till lika stort belopp som målsägandens. Detta är ett uttryck fiir uppfattningen, att brottet åven är en kränkning mot det offentliga. Självhåmnd iir enligt del svenska fastlandets landskapslagar tillåten endast vid ■* .Samma grumisals iiltala.s i E.SjL III. 15: livad en Mand gor med sine egne IIa?nder. hvad enlen han kaster eller skyder eller hugger eller slaar. skal han, selv om det er sket al’ \'aade. hode lige saa 1’uldt for, som hvis han havde gjort det med \'ilje. hvad enten det medforer Dod eller andet. dog med tlen I'ndtagelse. al lian ikke hoder til Kongen derfor ok ikke til Riskop]>en. 5 Se Bkcnnek. Eorsehungen znr Geseliiehte des dculsehen iind französisehen Reehtes, lSlt4. s. 494 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=