RS 2

20 ERIK ANN'ERS sedvaiieräftsbildningar i Wales till eii ifemensani aiiktorilaliv kodiI'ikalion. Deiina kodilikation har eniellerlid ieke l)e^arafs i original eller kopia. Alla inanuskripl atergivande lageii äro yni’re än 1150. l)e repre.seiitera dessutom bearbetade och ulvidi^ade versioner, som 1'rån lid till annan ull\)rmats av berömda Iai4kmmii4a — då t’(')r lokalt bruk.'^^ De hittills citerade texterna, som tillkommit mellan år 1200 och IdOO, iiro i orii,Mnalen på keltiska. Utiiver de keltiska manuskriptI'rupperna 1'innas vissa latinska versioner, vilka till sitt innehall kunna antagas vara av äldre datum än de keltiska. Den främsta auktoriteten inom walesisk historieforskning, sir John Kdward Lloyd.framhåller att skiljaktighelerna dem emellan göra del osannolikt all de komma från en ursprunglig latinsk redaktion gjord av någon av konung Hywels skrivare, av vilken redaktion de äldsta keltiska texterna sedan sknlle vara översättningar; han visar att de uppenbarligen idgcira översättningar från keltiskan. tillkomna vid olika tidpunkter och från skilda original. Han tillägger: »But they appear to he based on older Welsh texts than any which have come down to modern limes, and the matter which is common to them may he taken as the nearest approximation we are ever likely to attain to the code which was promidgated by Hywel.» Del är då av stort intresse för här diskuterade dateringsfrågor att nästan alla bevarade latinska manuskript innehålla motsvarigheter till ovan citerade stadgande i Dimelian (kide.'^’’ Två av dessa latinska v'ersioner äro återgivna i Owens edition: I.loyd. a.a., s. 2cS;t ff. och ff. l.lovd. a.a.. s. ;t4L>. Owcn återger tre latinska versioner, varav den sista hyggtl på ett ofnllständigt manuskript. De två fullständiga innehålla materiella motsvarigheter till det stadgande i Dimetian Gode, som ovan citerats. Han skriver om tre andra latinska manuskript att »they do not materially differ from the manuscripts here printed». Han har därför ideslutit dein nr editionen. Med tanke l)å <len noggrannhet, med vilken Owen redovisar varje avvikelse eller huka. kan man vara siiker på att de stadganden. som finnas i hans två latinska fullständiga versioner, ha materiella motsvarigheter i de ieke återgivna latinska manuskripten. Han omnämner ytterligare ett latinskt manuskript, tillhiirande Dimetian ('.ode. om vilket han siiger att »there is nothing ])artieular in it», vilket synes innebära att det materiellt motsvarar de representativa manuskripten inom Dimetian G.ode. I detta fall är det åtminstone

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=