4 GERHARD HAFSTRÖM lerni lanad från Norge. Då dil'longen (in ej längre fanns i hälsingskan. snl)slitnerades den ined etl närliggande Ijnd. Ciivetvis liiriilsäller delta en påverkan frän del fast organiserade Triindelagen. måhända förmedlad av det mellanliggande Jämtland, vilket i och f()r sig ingalunda är något osannolikt. Men ordets form lyder pä all länet ieke kan vara särdeles gammalt. Den graderade hemfriden i fl. ö: 2, där räkning i boyhcr ingår som ett sä konstitutivt element, är visserligen något för HL säreget, men den har kanske därfiir icke sä lu>g ålder.» I IlL är förhållandet mellan silver och penningar 3 ; 4; reduklionslalet är sålunda ^/4.'’ Därest värdet ])ä en boyhcr, l(j tire, i lagen beräknats i penningar, skulle alltså en boyher vara värd 12 (ire silver (‘74 X lö = l‘J). Värdet av en bogher är alltså exakt lika högt som värdet av en bdiuj, vilket utgör ett avgörande slöd för deras identitet. Baugsyslemel har även eljest kommit till användning i den forna Hälsingeriillen. Som jag uppvisat ‘ angiver vår äldsta rättskälla. Forsaringens runristning, följande bölesserie i vägt silver, nämligen 6 öre. 12 öre och 24 öre (= 3 mark). Denna återfinnes också i ett flertal andra ålderdomliga lagrum i den nordiska rätten. Del har alltså av den hittillsvarande undersökningen framgått, alt i den gamla hälsingerälten förekommit en motsvarighet till det fornnorska haug-sysleinet, varvid HL;s bogher haft samnia betydelse som det fornnorska bang. Jag övergår härefter till att undersöka, huruvida detta system även funnits i någon annan av de äldsta svenska lagarna. Därvid kan fcirutskickas. att själva termen icke bevarats i någon annan lag än HL. I äldre VgL liksom i den yngre lagen — förekommer en säregen hot på 9 mark silver, och böter, i vilka denna hölessals ingår.^ 9 mark var sålunda bolen för dräpt dansk eller norsk man (VgL I M 5: 3). —Om en man blivit dräpt av en galen, eller ett barn av ett annat barn. var boten likaledes 9 mark (VgL 1 M 7). ® .Ifr T. Wennslröni. a.a. s. 281. ' Letiung ocli niarklandsindolning (19491, exkur.scn Fdrsaringen äldsta rätiskälla s. 2;U l’f. — Forsaringens lagl>nd (i llitlsingerunor 1954), -s. 5 ff. —Forsaristningens tolkning li Sv..I.T. 1957). vår
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=