XLVI GERHARD HAFSTRÖM mail diskuterade de prolilem, vartill deras uttalanden kunde ge anledning. När man kom fram till grundet upphörde dock konversationen för att abborrarna ieke skulle störas.» Den betagande skildringen avslutas med omdömet, att Ivar fick genomgå en hård skola, som mycket tidigt lade grunden till en omfattande lärdom. Ivar Sjögren avlade år 1921 en sällsynt vacker juris kandidatexamen vid Stockholms högskola. Efter tingstjänstgöring och juris licentiatexamen disputerade han vid högskolan år 1980 på avhandlingen: »Rättshistoriska studier angående ogulden kiipeskillings rätt vid föryttring av fast egendom», varvid han erhöll docentur i rättshistoria. Avhandlingen skildrar den utveckling, som ägt rum i romersk, äldre sydgermansk och tysk samt svensk rätt till och med 1734 års lag. En tyngdpunkt i avhandlingen är behandlingen av den sachsiska rätten och Magdeburgs processordning från 16()0-talet. I undersökningen av den svenska rättsutvecklingen uppvisas att de ännu gällande bestämmelserna i J. B. 11:2 i denna form först möta i 1723 års förslag till ,1. B., och hävdas att de utformats i anslutning till sachsisk rätt, gällande även i Östersjöprovinserna. Det är möjligt att det förhåller sig så, men det antagna sambandet anses inte ha blivit bevisat i avhandlingen (Ake Holmbäck). — Efter lärarförordnande vid Handelshögskolan i Stockholm och flera professorsförordnanden vid de juridiska fakulteterna utnämndes Ivar Sjögren år 1939 till professor vid Lunds universitet. Hans fortsatta rättshistoriska forskningar gällde företrädesvis föryttring och köp av fast egendom i äldre svensk rätt. I minnesskriften ägnad åt 1734 års lag tryckte han sålunda: »Studier angående fastighetsköpet enligt konung Magnus Erikssons allmänna stadslag» (1934), och senare (i festskriften till Birger Wedherg, SvJT 1941) »Till frågan om säljarens rätt till ’awisning’ vid fastighetsföryttring enligt Upplandslagen». Den förra utgör en sammanställning av rättsregler ur stadslagen och liibsk lagstiftning samt rättsfall, främst hämtade från Stockholms medeltida jordebiicker. De utförda jämförelserna mellan hanseatisk och svensk medeltida stadsrätt ha fått goda vitsord och undersökningen har karaktäriserats som Sjiigrens bästa arbete. Även den senare skriften är av stort värde. Han ui)pmärksammade även de straff- och processrättsliga
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=