XXVI STURE PETRÉN arbelslai,'stiftniiig. För alt biträda vid utformandet härav inom justitiedepartementet tillkallades, jämte de för del tidigare proposilionsarbetet anlitade Leijonhufvud och Falk. nu även Olin. Behovet av dennes medverkan vid lagstiftningsarbetet i fråga hade sålunda sent omsider inset Is även av regeringen. Beträffande den proposition som därefter framlades för Ihll ars riksdag, är det enligt sakens natur icke möjligt att med någon säkerhet fastställa i vilken utsträckning dess utformning hestämts av Olins insatser. 1 vissa hänseenden representerar propositionen emellertid otvivelaktigt ett niirmande till ståndpunkter, som under den tidigare diskussionen hirfäktats av Olin. Sålunda hade förhndel mot organisationsklansnler fallit bort i propositionen. Icke heller återlunnos i denna några regler om décompte eller några strafflagssladganden. Propositionen gav likväl upphov till strid. hl.a. även med anledning av däri upptagna bestämmelser om fcirlikningsväsendets utformning, vilka rönte motstånd från högern. Utgången blev alt även denna proposition hill, delvis måhiinda som följd av att en lagstiftning nirande arbetsavtalet nu på sina håll uppfattades såsom mindre angelägen än under den närmast föregående tiden. Olin blev i tillfälle att g()ra ännu en insats hir arbetslagst iflningen, i det att den andra Staaffska regeringen tillkallade honom hir att utarbeta dess proposition till 19112 års riksdag angående revidering av Akarpslagen. Då det i denna proj)osition uttalas att lagen i fråga vore ett undanlagsstadgande, som saknade varje motsvarighet inom vår strafflagstiftning, och en klasslag i den meningen all den slrede mot allas likhet inför lagen, igenkännes här utan svårighet det betraktelsesätt som fem år tidigare ulvecklades i Olins och Åkermans promemoria. Propositionen strandade på hirstakammarmajoritetens motstånd. Detta var sista gången som Olin kom alt anlitas för lagstiftningsuppgifler inom arbetsrättens område. Visserligen blev aldrig nagon av honom redigerad lagtext antagen, men hans insats var ändå banbrytande. Del var först genom honom som i vårt land kollektivavtalet och dess problematik logos upp till en metodisk undersökning nr legislativa synpunkter. Den lagstiftning i ämnet, som två decennier senare såg dagen och som sä väl bestått provet, (överensstämmer i väsentliga delar med Olins tankegångar. Hans
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=