RS 2

XXV (;lJSTA^• OLIN IN MEMORIAM l(‘)rvärvn pronu'inorian i bokhiuiclolii ni(")tlo däremot forirarandi' svärigheler. I en insändare till Dai^ens Xyheter. daterad Kristianstad den 10 maj 1010. klaij;ar sälmula en Karl Sehlyler cner att hokliandeln i den skånska hovriittsstaden ieke kmmat skatta honom hoken. Hei^erin^'slVirslaget hlev. medan det ännn låi,' på riksdagens hord. IVncMiiål liir en genomträngande analys av Olin i St)eial Vidskrift 1010. Olin, som hiir med sedvanlig klarhet npplar en rad prineipiella spiirsmal till hehandling, trainfr)!’ i anslutning härtill kritik mot åtskilliga av ITuslagets hestämmelser. Hl.a. utreder han frågan i vilken utsträekning stridsålgiirder liiira få vidtagas under hestaende kollektivavtal oeh underkiinner tanken att i oeh f(")r sig tillåtna stridsåtgärder skidle vara underkastade villkor om iakttagande av de individuella arhetsavtalens ui)psägningstider. Olin slutar doek med att säga att hans anmärkningar ieke horde undanskymma f(")rslagets fcirtjämster, samt att hans granskning torde ha visat att de mera eentrala prohlemen i regel hlivit l<’)sta på ett praktiskt tillfredsstiiltande sätt oeh att anledningar till kritik l(")ri funnits huvudsakligen hetriiffande tragor. som helt eller delvis f(“>lle inom andra lagstiftningsuppgifter. Aven i detta sammanhang gi r Olin ultryek åt en sval inställning genlt inot tanken att underordna lagstiftningen uteslutande nagon viss teoretisk konstruktion. Dylika konstruktioner, framhåller han, äro ieke heller niulvändiga i andra fall iin då man i saknail av positiva laghud är niklsakad att taga sin tillflykt till fiktioner fiu' att doek nå fram till ett resultat. Ilade man. sasom nu vore fiMhållandet, tillfälle att på alla punkter anlita lagstittningens stiHl, fiuelage ieke samma hehov att ujiphygga institutet pa en enhetlig konstruktion, utan man hade all vid varje siirskild fråga undersiika vad ändamålsenligheten krävde oeh sedan med ledning diirav avgik'a frågan genom positivt lagsladgande. Hegeringsfiirslaget fidl i riksdagen till fidjd av motstånd från såväl liberaler som socialdemokrater. Som en grundläggande hrisl i fiirslaget hade vid upprepade tillfällen under riksdagsliehamllingen framhållits att del ieke vilade på tillräckligt grundliga fiirarbeten. Hegeringen såg emellertid icke i propositionens fin-- olyekande en anledning till avgång ulan lieslämde sig i sliillet f()r att till pålidjande rikstlag framlägga ett reviderat fiirslag till

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=