XXIV STUKK PKTHKN KoniiiTitleiis ufkast, vilka dolvis tMidasl voro lnaj()riletsl'(■)^sla^^ hlevo IVirenial l'()r en granskninj' av Olin i Cicitehorgs-Posfvn den 20 sepleniher 1909. Han knnde diirvid konslalera all. i vad ^'ällde de I'tireslagna lai^reglerna nm sjiilva kollektivavlalet. koininitténs utkast väsentlii^en intog samma slåndpimktor som lians och Akermans promemoria. Sålunda skulle t.ex. även enligt utkastet kollektivavtalets bestämmelser aulomaliskl inträda såsom beståndsdelar i de individuella arbetsavtalen. Däremot intog utkastet en Irån promemorian avvikande ståndpunkt därutinnan. att ITirbeball som inskränkte arbetsgivares eller arbetstagares rätt att inga avtal med vem ban ville fiirklarades skola vara tigittiga. S.k. organisationsklausuler skulte med andra ord vara verkningsUisa. lliirilran log Olin avsland liksom i ännu bestiimdare lorm från ett av kommitten tiverliimnat särskilt Itirslag till lindringar i straltlagen. genom vilka arbetstagares avtalsbrtilt skulle kriminaliseras. I den prtiposilion, som sedan Törelades 1910 års riksdag oeb Itir vilken biir ieke skall lullstiindigt redogtiras, iiterl'anns regeln omall kollektivavtalet skulle laga (iver de individuella arbetsavtalen oeb iiven ttirbudel mot organisationsklausider. 1 Iråga t)m förbud mot stridsatgiirder under bestående kollektivavtal inneböll proj)ositionen vidlyftiga besliimmelser. bland vilka miirkles föreskriften att stridsåtgärder av lovligt slag likväl ieke finge tillgripas förriin efter iakttagande av den för de enskilda arbetsavtalen gällande uppsägningstiden. Från en tidigare avlalskommittés fiirslag 1901 bade upptagits regler om s.k. déeompte eller innebållande av viss del av arbetarens Kin till säkerhet mot avtalsbrott från hans sida. Dessutom fiireslogos straffbestämmelser mot vissa kvalificerade avtalsbrott av arbetstagare. Ingenstädes i ])ropositionen var Olins oeb Åkermans promemoria omniimnd. Inom riksdagen fiirelåg emellertid av fcirklarliga skäl stort intresse av att få taga del av densamma. Delta visade sig likväl vara mycket svårt, eftersom promemorian blivit tryckt endast i en ytterligt begriinsad upplaga, med påfiiljd att det enda exemplar som slod all uj)pdriva var ett inneliggande departementsexemplar. ^Md debatten i anledning av remissen av propositionen efterlystes också promemorian med stor kraft. Det upplystes da att få dagar tidigare dess omtryckande beslutats, oeb en ny upplaga kunde också sa småningom ställas till riksdagens fiirfogande. Att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=