XXII STURK PETRÉN l'rai>()r och under inlryck av den personlii’a tjuskrallen hos Hjalmar hranlin^', ined vilken riksdai'sarhetet förde honom samman. Oriktiif torde slutligen även, enligt min ovan uttalade mening, vara Juhlins hedömning alt Akerman framför Olin varit den egentliga drivkraften vid tillkomsten av promemorian. Femtio är senare framstå dessa tilldragelser redan säsom iiverdragna med historiens patina. Att de här blivit föremål ff)!' en så utfiirlig redogiirelse må förklaras därmed att de i och fiir sig få sägas ut.g()ra en intressant episod under det sociala och pt)litiska brytningsskede som vårt land i seklets början genomgick, men också därmed att denna affär fin- Olin själv [la äldre dagar otvivelaktigt framstod som den största iieripetien i hans levnad. Den unge hovriitlsfiskalens ohirsagdhet vid utformandet av promemorian och hans hävdande av sanningskravet gentemot den .självtillriicklige civilministerns fcirsiik att framställa utredningsuppdraget i en oriktig dager äro också ett tilltalande blad i historien om svenska ämbetsmäns ansvarskänsla och .självständighet. Våra ämbetsmäns integritet och vårt sakkunnigväsens oväld äro frukter av en historisk utveckling. Självklara äro de icke. Om anpassligheten och det flyhänta beställningsarhetet skulle tillåtas att allmiint träda i deras stiille. skulle stora samhiilleliga värden gå till spillo. Beriittelsen om Olin och 1907 års promemoria angående lagstiftning om arbetsavtal kan därtVir ur denna synpunkt sägas ha sitt särskilda hud till eftervärlden. I och med avlämnandet av promemorian upphtirde tillsvidare Olins befattning med lagstiftningsarbetet inom arbetsrätten. Den lagstiftningskommitté varom i det föregående varit tal, den s.k. arhelsavlalskommittén. hade blivit tillsatt den 18 oktober 1907. ulan alt vare sig Olin eller Akerman fått plats däri. Ordfcirande var justilierådet Ake 'rhomasson och sekreterare dåvarande revisionssekreteraren Bo Leijonhufvud. Ledamöterna voro representanter f(‘)r arbetsmarknadens parter. Om uteslutandet av Olin och Akerman sades i en ledare i Svenska Dagbladet den 4 november 1907 att anledningen till deras ffuhigående icke kunde ha varit någon annan än att de efter sitt arslånga utredningsabete bildat sig och framlagt en princii^iell ståndpunkt till den fråga det gällde. Man finge, forsatte tidningen, hysa vilken mening som helst omdetaljer i deras förslag, men man
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=