RS 2

106 LARS BERGQUIST elär dömdes i både brolt- och civilmål, processiiella särdrag — allt detta är spörsmål som ännu är belt outredda. Här skall endast anmärkas, att man, åtminstone under 160()-talet, synes ha dömt efter landslag, samt att de domar som vid borgrätlerna avkunnades —detta gäller med säkerhet Ängsö och Bergkvara. mera ovisst betr. Torpa —ej kunde revideras: domsrätten gick till hals och hand. Jurisdiktionerna har under 1600-talet uppfattats som knutna till godsen, ej som givna vissa släkter.^® Hur har dessa borgrätter uppkommit? Ar de betingade av speciella privilegier, ursprungligen givna vissa släkter eller vissa gårdar, eller bottnar de i sedvana, förklarad t.ex. av alt på ifrågavarande gårdars ägor varit en tingsplats el.dyk? Då Karl XI stod i begrepp att indraga horgrätterna, uppdrog han åt kanslikollegiet att jämte reduktionsdeputerade nndersiika på vilka rättsliga grunder jurisdiktionerna vilade.Kollegiet och de deputerade uppmanade ägarna att inkomma med handlingar varmed de kunde styrka sin domsrätt. Detta visade sig emellertid omöjligt. Några direkta, äldre privilegier kunde de ej åheropa, utan hänvisade endast till urgammal sed. I sina till konungen ställda rapporter över ärendets utgång klargör ovannämnda myndigheter sin uppfattning om horgrätternas genesis: en sådan jurisdiktionsrättighet har »tid efter annan lämnats privatpersoner per concessionem eller indulgentiam». Den bör, då den sålunda har sitt ursprung i concessione regia »ej längre hava bestånd, än den konungen, som efter kommer, väll sådant indulgera och efterlåta».^'^ — Genom resolutioner förklarade Karl XI horgriitterna upphävda: det hette häri, att jurisdiktionerna ej vilat på annan rättsgrund än kunglig nåd. Denna kanslikollegiets uppfattning om de sv^enska horgrätternas uppkomst såsom betingad av per.sonliga, redan då förkomna privilegier, givna per concessionem eller indulgentiam, har, såvitt Jfr ILSH. del 32. .s. 91: ». . . samma frihet, såsom den där av urminnes tider merl)emällc Bergkvara gård skall hava varit med privilegierad», och a.a., s. 11.3: »angående -ängsö privilegier». ILS11. del .32, .s. Oö ff. Ett yngre sladfiistande av l>orgräUsprivilegict finns för Bergkvaras del från år 1649, Jfr. HHSII del 32, s. 90 ff. HSH, del 32. s. 112.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=