69 IIÄLSlNdELAGEN OCH DESS TEXTHISTORIA niisui^ icko lin iiåijon l)olydel.so IT)!' Johaiiiios liiiroiis, iMiär diMino redan i)a konuni; (’arl IX:s tid (d.v.s. lyrtio år tidigare) utgivit de ifrågavarande lagarna.'*'’ I)('n I(iregåencie frainstiillningen torde hava ådagalagt, att intet bevis f(")rel)ragts l(")r att Jonas Burens utgivit llålsingelagen 1609 (lika litet som de tre (ivriga under åren 1()()7 oeh ItiOM utgivna lagarna), men att alla omstiindigheter liksom Sliernhielms vittnesIxird 1648 tala fiir alt Johannes Burens år utgivaren. Dårmed har Johannes Bnreus återfått den plats, som han Ixir inlaga i den svenska riiltshistorien.'" 1 f("»retalel till Landslagen 1608 hade konung (iarl IX (se ovan s. XII) uppfordrat rikets undersåtar att tillställa konungen de handskrifter av ännn icke av trycket utgivna landskapslagar (hl.a. av 1 liilsingelagen). som mcijligen kunde finnas ute i bygderna. l)(“l iir ieke bekant, huru många handskrifter av llålsingelagen ])å delta siil t kommo till lagulgivarens kännedom. I den variantapjiarat, som upptar de tre sista sidorna av 1609 års edition, talar Johannes Burens om »de gamble skrefne l'"xemplaren i lliilsinge Laghen» oeh meddelar nr dem (lat. (/ni[dam] pl.. (iliqui, (ilii. (ilitcr) åtskilliga varianter. Del framgår ieke klart, huruvida Johannes Bnreus med sina växlande latinska benämningar Ibr de handskriftliga kiillor, ur vilka han hämtat sina varianter, avsett skilda xxii grupper av handskriften, loi granskning av de av Johannes Bnreus anlVirda varianterna (vilka för (ivrigt, i den mån de skilja sig från den av (’-. J. Sehlyler utgivna texten, :iro uj)j)lagna i dennes variant- .Stii'mliiclnis \:txhin(lc ckk'ii ocli skil'laiulc inlrosson hiiidrado luinoni iiiinii (indcr inån^M år att i^t'n'a någon insats i lag(dgivning('n, och niir till sist år H>().'{ den a^• .Sticrnliiclm ondassiirjda editionen av \';istg(")talagen (dkoin av trycket, var den mera en lasirltetning och harmoniserande kontamination ;in en textedition. .Stiernliielins \’;istg()talag har därfiir hlivit mj'cket liårf l>edönid av den riiltshistoriska forskningen; se H. S. C.oi.i.ix & (k .1. .Sciii.ViKH. S..S.G.L.. Rd 1 (1(S'J7). s. XE\T f. ocli (k .1. .Sciii.XTKl?. .Inridska afhandlingar. ‘i. s. EI7 f. (h l''()ljande Hennings oriktiga tolkning av .Stiernhielms ord i skrivelsen till A. (iyldencloii av den 'icS jan. KHS (se ovan s. .')7 -hO) vidhålla G. llafstrikn i Historisk tidskrift. .\rg. 74 (I9.')l). s. IV2I) f. och (k 1. .Slåhlc i .Arkiv för nordisk filologi, Rd (19. Ih.Ad. s. 9ö. 97 Hennings »hevis* för G. l'k Klenimings lösa infall oni .lonas Riireiis såsom lUgivare av de fyra medeltidslagarna 1(107— 1(109 (dan att göra något försök att förklara de av mig andragna omsländigheter, som tala för .lohannes Rnrens' idgivarskap.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=