59 HÄLSINGELAGEN OCH DESS TEXTHISTORIA initiativ från regeringen till Stiernhielm avlåten anmaning att återlämna diverse handskriftligt material (bl.a. ett antal medel- xiv tidslagar), som Stiernhielm för nära tio år sedan fått låna av Johannes Burens. I sin skrivelse, som är ställd till sekreteraren Anders Gyldenclou,^’ meddelar Stiernhielm dels att han redan år (>|)å Sal. och Ilögllof)!. i Åminnelsze Kon(im)g Carls befallning hafiier låtit tryckia, och alt ther inthet annat fans iithi. än anten Errata (såsom af privat Personer skrefue) eller the Skilclnader, som han jämpte sielfiie Laghhökerne hafiier tryckia låtet; hefan iagh them till mitt institutum otiänlige, och till en onödig mödesam last, hälst mädan iagh den gången måste reesa genom Finland, och altszå miistedeels till Lands: Liit diirföre slå dem quar i wiilbric .tona: Hiirei luius, såsom diir wälförvarade, till Joh. Hurei wijdare disposition, den iagh då strax därom aviserade.» De hägge skrivelserna äro kommenlerade av P. Wieselgren, a.a., Del 3: 2, PJ.äd, s. 112—116. c) Den till stalssekreteraren avlåtna skrivelsen :ir helt naturligt utförligare iin skrivelsen till ilrottningen, vilken icke innehåller den passus, som varit föremål för Hennings tolkningsförsök. Alt Stiernhielm skulle begagna tillfiillel alt för Gyldenclou berätta, att Jonas Bureus omtalat, att han själv på Carl IX:s befallning utgivit de under denne konungs tid tryckta medeltidslagarna, iir en orimlig tanke; rimligt ;ir däremot, att .Stiernhielm meddelar Gyldenclou, att anledningen till att han ej skickat de infordrade handskrifterna tillbaka till .lohannes Bureus, ulan lämnat tlem kvar hos .lonas Bureus i Stockholm var den, all Jonas för honom (Stiernhielm) berättat, att ban (Johannes, som vid tillfiillet [164.äJ var 77 år gammal) redan begagnat dem, då han på C.arl lX;s befallning 30 ä 40 år tidigare utgav de ifrågavarande lagarna; .Stiernhielm hade emellertid Sf)ni statssekreteraren - för säkerhets skull aviserat Johannes Bureus diirom, alt han (Stiernhielm) till Johannes’ disposition kvarliimnat handskrifterna hos Jonas i Stockholm. .Se härom vidare min vidräkning med den Ilenningska texttolkningen i Historisk tidskrift. -\rg. 75 (1955), s. 54—58. På samma ställe tillbakavisar jag också Ståhles i .\rkiv för nordisk filologi, 69, 1954, s. !)7 f. framförda egna bevisningen (som ban sjiilv kallar »ett mycket starkt indicium») för riktigheten av Hennings texttolkning. Den grundar sig jiå, hur man skall upi)falla den av Johannes Bureus gjorda anteckningen rörande det bekanta inskollet i Företalet till 1'pplandslagen i 1607 års editio princeps »(Han war vlsiiiulir af Ingiiild .Swea Kommger)», om vilket Johannes Bureus i sina efterliimnade papper antecknat: »denna parenthesis insattes 1607 af Kg Carl». Denna anteckning, som först påvisades av J. E. Bydqvist, .Svenska språkets lagar. 3 (Stinn 1863), s. 300 nolen, har icke av upptäekaren Bydqvist ansetts hindra antagandet av Johannes Bureus’ utgivarskap. Enligt milt förmenande bör den närmast anses som en s.k. Brasklapp och betraktas som ett bevis för all .lohannes Bureus varit lq)|)landslagens utgivare; Ståhle drager den motsalta slutsatsen. rapporterar han till såväl drottningen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=