161 6. Namnrättslig praxis 6.1. Skydd för ideell förenings namn Rättsutvecklingen inomnamnrätten företer många paralleller med firmarätten. Även här har huvudfrågan varit om och i vad mån HD varit beredd att utan lagstöd erkänna en i vart fall förbudssanktionerad ensamrätt till namn, en materiell namnrätt. Det är två, från varandra klart skilda typer av namn, som härvid varit aktuella, nämligen ideell förenings namn och egenartat släktnamn. Frågan om skydd för ideell förenings namn står firmarätten nära. Benämningen på ekonomisk förening, som kallas firma, har alltsedan 1895 års lag i ämnet reglerats inom föreningslagstiftningens ram i analogi med aktiebolagslagens regler omaktiebolags firma. I linje härmed har stadganden omideell förenings namn upptagits i de förslag till allmän lagstiftning omideella föreningar som lagts fram vid ohka tidpunkter. Genom att dylik lagstiftning aldrig kommit till stånd har emellertid frågan omskydd för ideell förenings namn förblivit oreglerad i lag.' I HD:s praxis sattes spörsmålet första gången på sin spets i ett rättsfall 1938, NJA 1938 s. 232 (NIR 1938 s. 84). Sedan 1900-taIets början hade i Malmö verkat en lokal arbetsgivareförening, Malmö byggmästarförenmg a.p.a. Genom en utbrytning av denna 1935 bildade ett antal f.d. medlemmar Malmö nya byggmästarförening. Gamla föreningen yrkade förbud för nya föreningen att använda sitt namn med hänsyn till dettas förväxlingsbara likhet. Yrkandet ogillades av HD med tre röster (JustRm Molin, Forssman och Bellinder) mot tre (JustRm Grefberg, Lind och Sterzel). Det synes framgå av åberopade motiveringar, jämförda med rubriken i NJA, att de tre justitieråd - däribland den som med ålderns företräde bestämde målets utgång - till skillnad från sina kolleger ansåg, att en ideell förening inte kunde forb)udas använda sitt namn på grund av förväxlingsbar likhet med benämningen på en äldre sådan förening. Minoriteten hyste klart motsatt uppfattning härvidlag utan att dock åberopa något visst lagrum. Utgången i målet blev kritiserad i doktrinen, särskilt av Eberstein.’ En omsvängning kom åtta år senare i ett från denna undersöknings utgångspunkter mycket intressant fall, NJA 1946 s. 767 (NIR 1947 s. 135). Målet gällde frågan omskydd för namnet Skidfrärnjandet, den allmänt använda förkortningen för den ideella Föreningen för Skidlöpningens och Friluftslivets främjande i Sverige. 1 föreningens verksamhet ingick att söka fä fram goda artiklar för skidsport, och föreningen kunde medge fabrikanter somframställde av föreningen godkända varor att mot ersättning få använda föreningens namn och märke. Sådant tillstånd meddelades näringsidkaren Areskoug för bl.a. skidlack, och Areskoug lät härefter registrera ett varumärke i vilken ingick bilden av en same på skidor (Skidfrämjandets emblem) samt orden Skidfrämjandets skidlack. Sedan avtalet med Areskoug upphört, fortsatte denne att använda märket. Föreningen förde i målet talan mot Areskoug med yrkande att varumärkesregistreringen skulle upphävas och Areskoug dömas till straff och skade- ' Om utvecklingen Firm.i.skvdd s. 342 t. Ideell förening har i praxis tillerkänts rättskapacitet allt sedan 1900-talets börian, se bl.a. Bernitz Marknadsrätt, 1969 s. 390 med hänv. ^ Eberstein, Individualiteten s. 32, även Nial i SvJT 1942 s. 220. II
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=