135 Under dc senaste 100 årens lagstiftningsarbete inom immaterialrätten kan man, med viss förenkling, urskilja tre faser. Den första fasen, som omfattade de sista decennierna av 1800-talet, har till stor del redan berörts. Det var då den immaterialrättslagstiftning tillkom, som skulle bli grundläggande för den fortsatta utvecklingen. Hit hör främst de redan berörda 1877 års lag om äganderätt till skrift, 1884 års patentförordning och 1884 års varumärkeslag. Härtill fogades 1887 års lag angående handelsregister, firma och prokura (firmalagen), 1897 års lag om rätt att efterbilda konstverk, som ersatte äldre lagstiftning härom, 1897 års fotografilag och 1899 års rudimentära mönsterskyddslag, som i sin slutliga utformning bara komatt ge ett femårigt skydd åt alster tillhörande metallindustrin. Det bör påpekas att varumärkes- och firmalagarna utgjorde två av de första produkterna av det skandinaviska lagstiftningsarbete somhade satts igång i slutet av 1870-talet. Den andra fasen, som syftade till en tämligen total modernisering och utbyggnad av den immaterialrättsliga lagstiftningen, påbörjades i början av 1900talet. En viktig utgångspunkt utgjorde härvid, inom detta rättsområde som i övrigt, den tidsenliga lagstiftning som hade införts i Tyskland." Arbetet ledde dock bara delvis till avsedda resultat. Den 1908 tillsatta patentlagstiftningskommittén, som hade i uppdrag att förnya lagstiftningen inom hela det industriella rättsskyddet, blev föga framgångsrik och nödgades lägga ned verksamheten 1922 innan arbetet kunnat slutföras. På upphovsrättens område reviderades dock lagstiftningen genom 1919 års författar-, konstverks- och fotografilagar. Samma år infördes också en särskild lag mot illojal konkurrens (IKL), somsedan utvidgats genom lagändringar 1931 och 1942. En proposition om utbyggd mönsterskyddslag, som likaledes lades fram 1919, föll däremot i riksdagen. Inomden bestående immaterialrättsliga lagstiftningens ramgenomfördes emellertid under mellankrigstiden partiella revisioner vid olika tidpunkter, till stor del i syfte att möjliggöra ratifikation från Sveriges sida av de successivt reviderade och utbyggda internationella konventionerna. Den tredjefasen omfattar framför allt 1950- och 1960-talen. Under denna tid genomfördes, i allt väsentligt i nära nordiskt samarbete, en djupgående och juridiskt högtstående revision av lagstiftningen inom hela ämnesområdet. Resultaten härav har blivit 1960 års upphovsrättslag och fotografilag, 1960 års varumärkeslag, 1963 års namnlag (ny lag 1982), 1967 års patentlag, 1970 års mönsterskyddslag och 1974 års firmalag. Dessa lagar bildar ännu grundvalen för den svenska immaterialrätten. Karaktäristiskt för ämnesområdet är fortfarande den stora nordiska rättslikheten och den nära kopplingen genom konventionsnätet till den internationella rättsutvecklingen. Om utvecklingen siirskilt Eberstein i Minnesskrift utgiven .tv Juridisk.t htkulteten i Stockholm 1957 s. 71 ff. " Härom Bernitz, M.irkn.tdsrätt, 1969 s. 1.59 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=