RS 17

105 I en berömd, ovan 4.13. citerad, uppsats om Domaremakt och rättsutveckling (TfR 1916 s. 325 ff.) visade WillhelmSjögren hur förutsättningsläran »på senare tid vunnit insteg i praxis» (s. 357). Hans bedömning var »att förutsättningsläran icke egentligen ingriper nydanande på den materiella rätten, utan mera utgör ett metodiskt hjälpmedel, som användes med fördel, sä länge den uppbäres av doktrinen men ej längre» (ett något dunkelt uttalande). I huvudsak rörde det sig enligt Sjögren om avtalstolkning, men fall kan »inträffa, där avgörandet tämligen påtagligt blir beroende av domstolarnas självverksamhet». Uppsatsen gick just ut pä att visa, hur domstolarna medverkade i en fri »rättsbildande verksamhet, vilken i huvudsak innebär ett de reella intressenas avvägande efter ekonomiska, sociala och etiska synpunkter» (s. 325). Ovan 4.13. har beskrivits ett par exempel härpå frän 1911 ooh 1912, vari Sjögren själv deltog. Jag återkommer längre fram till dessa fall sedda frän förutsättningslärans synpunkt. I en uppsats »Ombristande förutsättningar vid testamente» (i Festskrift tillägnad Marks von Wiirtemberg, 1931, s. 195 ff.) utlade Harry Guldberg förutsättningsläran med sikte pä detta område. Han säg frågan om verkningar av bristande förutsättningar som en tolkningsfråga (s. 203). De uttalanden av svenska författare med gillande av förutsättningsläran som här anförts innebar inte att de slukade förutsättningsläran med hull och här. De uttryckte ofta viss skepsis, och Sjögren t.ex. menade att ofta samma resultat kunde näs pä annat sätt.^ Dessutom säg de förutsättningsläran i huvudsak som en del av eller komplettering till avtalstolkningsläran. Några egentliga självständiga bidrag gav de inte. Detsamma gäller till stor del senare författare, som i huvudsak anslöt sig till Ussings förutsättningslära.^ Alexanderson tog i en berömd PMtill NJA 1933 s. 25 (omcondictio indebiti) avstånd frän Lassens subjektiva lära och anslöt sig i huvudsak till Ussings men lär konsekvent ha vägrat att över huvud i sin dömande verksamhet tillämpa förutsättningsläran.*^ Karlgren har hört till de mera entusiastiska anhängarna, vilket satte vissa spär i rättspraxis, men han varnade för en överdriven användning.*^ Någon allmänt accepterad metod har den aldrig blivit. Vahlén företog i sin avhandling om Formkravet vid fastighetsköp, 1951, en ingående granskning av förutsättningsläran och ville reducera dess tillämpningsområde i jämförelse med den vidsträckta tillämplighet som Ussing uttalat sig för.'° Senare föreslog Vahlén att förutsättningsläran skulle avskaffas.'' En annan kritiker frän senare tid är Anna Christensen.'" Ulf Holmbäck, Studier i förutsättningslärans terminologi, 1970, TfR 1916 s. 357, 36C. ^ Se Vahlén, Formkravet vid fastighetsköp s. 199 med not 12 och 13. Hellner, Föruts.ättningsläran rediviva. Festskrift till Ylöstalo 1987 s. 141 not 36. Även i Flellner, Julskrift 1987 s. 69. ' B\ gger pa mitt minne. Se aven SvJT 1956 s. 521 och Avtalsriittsliga sptirsmal, 1954, s. 81 f. not 1. Vahlén i anf. arb. kap. 7-9. " TfR 1953 s. 394 ff. TfR 1973 s. 311 ff., 482 ff.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=