15 ligheter, stort inflytande. Kännetecknande var föreskriften, att halva rådet skulle utgöras av tyskar. Andra källor ger besked i samma riktning. De visserligen i sitt slag ganska ensamstående räkenskaperna för åren 1368-69 ger intrycket, att tyskar då dominerade Stockholms utrikeshandel, ännu övervägande inriktad på Lybeck. I slutet av 1363 hyllade Stockholm Albrekt, just ditkommen från Mecklenburg för att efterträda sin morbror som svensk konung. Och tre år senare framträder Stockholm- visserligen för enda gången - som hansastad. Det tyska inflytandet måste m.a.o. ha varit påfallande starkt och har också uppfattats så i sentida, auktoritativ forskning. Så kunde E. Daenell 1905 i sin berömda »Die Bliitezeit der deutschen Hanse» (I, s. 25) skriva sålunda: »In den fiinfziger Jahren des 14. Jahrhunderts aber setzte König Magnus fiir die Verfassungen aller schwedischen Städte die wichtige rechtliche Gleichstellung des deutschen Elements in Schweden mit dem schwedischen fest, die Hälfte ihrer Biirgermeister und Ratsherren sollte aus Deutschen bestehen.» Den store historikern, som här tveklöst låter kung Magnus stå för stadslagen och dess nationalitetsstadgande, har här gjort ett i viss mån vilseledande uttalande, eftersom det tyska inflytandet av stadslagen ändå hölls inom bestämda gränser. Tudelningen svenskt-tyskt av magistraten kunde tillämpas blott då nationalitetsförhållandena j staden så medgav. För att bli borgmästare eller rådman krävdes dessutom som nyss nämndes, eget arv ( =egendom) i staden. Svensk skulle enligt konungabalkens sjätte flock lagens främste uttolkare, stadens skrivare, vara. I brydsamma lägen tillerkändes åt den kungliga slottsfogden stort inflytande: vart det svårlöst tvist om valet av borgmästare eller rådmän - vilket praktiskt ombesörjdes av magistraten — blev det han, som fällde utslaget. Och majoritet i stadens råd tilläts tyskarna aldrig inneha. Men stadslagens bud var ofta icke helt klargörande. De har, jämte svensk propagandalitteratur bidragit till att något vilseleda eftervärldens bedömning av förhållandet mellan svenskt och tyskt i 1300-talets Stockholm. Obestridligen förstod de tyska handelsmännen att tidigare än de nordiska utnyttja skrivkonsten i sin affärsverksamhet: typisk är härvidlag skillnaden mellan gutar och tyskar inomden från och på Gotland drivna affärsverksamheten. De svenskspråkiga vittnesbörden är till en början få jämfört med de latinska och tyska. Men det vore oriktigt att på grund härav dra slutsatser om storleken av städernas svenska och tyska folkgrupper. Tyskarna har i det senmedeltida Norden genomgående utgjort en mindre del av stadsbefolkningen än vad tillgängliga skriftkällor tycks visa. Härmed kan sammanställas nyare forskningsresultat på besläktade ämnesområden: de gäller invånare i senmedeltidens städer i mellaneuropa. Det har visat sig, att de lägre - vanligen icke registrerade - befolkningsgrupperna där varit långt större än vad de hittills mest utnyttjade källorna gett vid handen — källor, vilkas begränsning hgger däri, aft de återger ekonomiska transaktioner huvudsakligen välbeställt folk emellan. Så har man exempelvis funnit, att omkring
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=