92 nan hade dolt sitt havandeskap och fött i hemlighet eller gömt undan liket betraktades det somett tecken på att modern själv hade dödat sitt barn. Så dömdes t ex pigan Marit Persdotter mot sitt nekande att avrättas med svärd för att ha dödat sitt barn. Pigan hävdade att barnet var dött redan när det föddes. Att pigan hade dolt sitt havandeskap, fött i hemlighet och sedan försökt gömma undan det döda barnet ansågs emellertid bevisa hennes skuld. Jag har även räknat våldtäkter till våldsbrotten och inte till sedlighetsbrotten, såsom ibland har skett. Numerärt spelar detta mindre roll då det endast rör sig om några enstaka fall under hela undersökningsperioden. I samband med ett våldtäktsmål 1587 förklarade rätten också hur upprörande detta var och att det var någonting som inte hade hänt eller någon hade hört talas om på mycket länge.Våldtäkt tillhörde edsöresbrotten och de män, som dömdes för detta brott, dömdes i allmänhet till döden. Så skedde dock inte alltid. Enligt 1567 års saköreslängd hade en tysk betalat 100 marker i böter för att han hade våldtagit en piga. Utifrån detta tycks våldtäkter alltså ha varit mycket ovanliga och bestraffats mycket hårt då de förekom. Men det är å andra sidan svårt att bilda sig någon uppfattning omi vilken utsträckning rätten i vissa fall har sett genomfingrarna med eller bortförklarat våldtäkter, liksom var gränserna drogs för vad som överhuvudtaget betraktades somvåldtäkt. Det är inte heller möjligt att avgöra i vilken utsträckning kvinnor har underlåtit att ta upp sådana anklagelser på rådstugan p g a att de har ansett det utsiktslöst att få mannen fälld. Den 19 december 1605 frikändes en båtsman från anklagelse för våldtäkt mot en prostituerad kvinna med följande motivering: ..., ty för ähnn hann komi sälskap medh henne, då hafuer hon så wäll som sädann förtt ett otuchtigt, ett otillbörligt och lösachtigt lefuerne, sombådhe honn sielf måste och andre thett sielf bekenne, huarutaf fölier medh samuetet, att thenn intett kann blifue medh wåldt taghinn, somsigh sielfuiliende der till gifuitt hafuer, der till medh, huar hänne hade waritt emot, at hann denn ene gångenn belägrede henne, då hade honn iche flere resor lagtt sigh i sälskap medh honom, så som allikuäll sådhannt skädt ähr, att hann ähnn een gångh hafuer brukatt sinn otucht medh henne, huarföre och iche några witzordt kann gifuis der till, att åkaredrängenn schall hafua hållet henne, såsomhonn föregifuer, mädhann honn een sådana lätfärdigh menniskia waritt hafuer både för och sedhann, ..7'^ Båtsmannen och den åkaredräng somskulle ha hållit i kvinnan friades alltså från anklagelserna om våldtäkt, bl a med hänvisning till kvinnans lösaktiga leverne. Däremot skulle de undergå kyrkostraff för själva lägersmålet och för att de hade Stb 1568-1575 s 124 (29/11 1570). Stb 1584-1588 s 366f (21/8 1587). Stb 1605-1608 s 96f (19/12 1605).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=