86 veta någonting angående omständigheterna kring dessa dråp. Under 1500-talet blir tänkeböckerna ofta mer utförliga då de rättegångar som gäller dråp redovisas. Saköreslängderna innehåller endast undantagsvis dråp. Däremot återfinns den stora mängden av övriga våldsbrott under 1500- och 1600-talet i saköreslängderna. Här är informationen genomgående knapphändig. Böternas storlek framgår dock alltid. Den dömdes namn eller någon annan identifikation uppges också liksom i många fall vem som har varit offer för våldshandlingen. Själva brottet beskrivs i regel mycket kortfattat. I allmänhet karaktäriseras det endast som slagsmål, hårdrag, knivdrag, ”pust” (slag) eller något liknande. Straffet för dråp var i allmänhet halshuggning med svärd, men även bötesstraff förekomi enstaka fall. Även dråp som skett i nödvärn bestraffades med böter. Nödvärn visar sig inte vara ett skäl till straffrihet, endast till ett lindrigare straff.'" Straffet för övriga våldsbrott var med få undantag böter. Det finns en mycket stor spännvidd i dessa bötesstraff. Under de fem första undersökningsåren varierar t ex bötessummorna från några få marker till sommest 160 marker. Bötesstraff på 40 marker och däröver var emellertid ganska ovanliga. Bland de våldsbrott som resulterade i de lägsta bötesstraffen återfinns sådant som en enstaka blånad, ett enda slag, att rycka någon i håret eller skägget, en örfil eller t o men knuff. Överhuvudtaget tycks en hel del av de våldsbrott sombestraffades ha varit av en sådan mer trivial art. De högsta bötessummorna utdömdes ofta då våldet hade utövats i något sammanhang somkan betecknas som ”fredat”. Det kan vara frågan omvissa platser, vissa tidpunkter eller vissa personer somhar varit fredade. Att begå våldsbrott i offrets hem(hemgång), i hans skepp, på vägen till eller inne i kyrkan eller rådstugan var särskilt allvarligt.'^ Att bryta gillesfriden eller julefriden eller att ge sig på en person somhade lysts i frid var också allvarligt. De våldsbrott, sombegicks i dessa sammanhang gav alltid höga bötesstraff (40 marker eller mer). De två högsta bötesstraffen somutdömdes under de första undersökningsåren gällde båda brott mot sådana frider. Den 15 december 1479 dömdes Anders Svensson till 160 marker i böter för att han hade slagit Jens Jönsson på vägen till kyrkan.'* Den 20 september 1480 dömdes Herman Rentell till 150 marker i böter. Han hade inte bara slagit Fredrik bagare i dennes bod. Han hade i och med detta också brutit fogdens, borgmästarnas och rådets lejd på Fredrik bagare. Av denna notis framgår också att Herman, om inte flera aktade kvinnor i staden hade Se t ex Stb 1584—1588 s 51ff (2/7 1584). Jämför också MEStL Dråpamålsbalken I 1. Enligt Edsöresbalken 5 skulle emellertid inte något straff utgå om gärningsmannen vid hemgång blev dräpt. Dessa brott räknas till de s k edsöresbrotten. Se Edsöresbalken i MEStL, Hafström 1974 s 58f, Inger 1983 s 15, s 60f, art Konungs edsöre och art Fridslagstiftning i KLNM. Stb 1474-1483 s 224.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=