65 va betoning av tron. Des.sa ståndpunkter kunde också lättare finna direkt stöd i bibeln än den skolastiska demonologi som de katolska experterna föredrog. En kombination av mosaiska lagbud och profetiska varningar mot trollkarlar, historien omJob och dogmerna om nåden som togs från Nya Testamentet, var alldeles tillräckliga bibliska belägg; ja i viss mening kunde dessa källor ge godtagbart stöd bara åt den typ av häxtro, som protestanterna komatt omfatta. De var i själva verket mycket ofta den direkta inspirationskällan till vissa skrifter eller blev ständigt föremål för omfattancfe kommentarer. Jobs svar på hemsökelsen var så central för hela genren att Jobs bok i synnerhet måste betraktas som dess bibliska hörnsten. Men framför allt pekar kanske ändå dessa åsikter om häxeriet på de problemsom mötte prästerna, när de skulle försöka bibringa sina församlingsbor den protestantiska teologin och fromheten. I den meningen uppstod den protestantiska demonologin i skärningspunkten mellan en klerikal och folklig kultur, med följd att ”häxväsendet” komatt innefatta en hel mängd förbjudna handlingar, de flesta av demvitt skilda från den klassiska stereotypen om djävulsdyrkan. III Ingenting utmärker den protestantiska demonologin mer än dess fokusering på den folkliga magins teknik - dvs på den enorma repertoaren av ritualer för god hälsa, bot, fruktsamhet, skydd mot olyckor och för spådom som fanns utanför och vid gränsen av den officiella religionen och som var så grundläggande för den folkliga kulturen i tidig modern tid. Detta är praktiker som för den moderne betraktaren förefaller ligga nära demoniskt häxeri och maleficium, men de författare vi granskar såg ofta saken annorlunda. Prästerna såg att de ofta spelade en större roll än maleficium i deras liv, som man sökte reformera; och de tyckte också (som en präst från New England senare skulle uttrycka det), att ”these divinations and operations are the Witchcraft more condemned in Scripture than the other”.De bud i Mose lag som uppfattades som särskilt riktade mot trolldom sågs bara som inslag i ett större normsystem riktat mot alla förbjudna konster hur välmenande de än syntes vara. Mer representativt än Exodus 22:18 (”en trollkona skall du icke låta leva”) var Deuteronomion 18:10-11: Hos dig må icke finnas någon som låter sin son eller dotter gå genomeld eller som befattar sig med trolldom eller teckentydning eller svartkonst eller häxeri, ingen som förehar besvärjelsekonster, ingen som frågar andar eller som är en spåman eller som söker råd hos de döda. Detta var den text som försåg prästerna med deras demonolt^giska kategorier; eller, om vi så vill, vartill de ”översatte” sin egen magiska terminologi. Den ’’’ Jolin H.ilc, .‘1 niodcit nito the nature of zc'iteheraft... (Boston 1702) onitrvckt i Burr (erl). Narratives of the W'ltehaaft Cases, t('>4}i-l706 (New 'I’ork 1914), s 426.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=