RS 13

60 t ex Hermann Hamelman (Gandersheim i Braunschweig), superintendenter Arnold Mengering (Dresden, Altenburg, Halle), Andreas Musculus (Frankfurt an der Oder i Brandenburg), Hinrich Rimphoff (Verden), Hermann Samsonius (Riga i Livland) och Joachim Zehner (Henneberg). Heinrich Bullinger, Abraham Scultetus och William Perkins var framstående företrädare för reformverk¬ samheten i sina respektive territorier; Matthaus Alber och Johann Brenz spelade båda viktiga roller i reformationen av hertigdömet Wiirttemberg. Det var ofta dessa män som skrev utkasten till de nya kyrkoordningarna, genomförde visitationer och allmänt fungerade som protestantismens propagandister; några av demvar flitiga författare i en rad andra ämnen. Den ende franske kalvinist utöver Daneau somskrev något mera betydande i frågan var prästen Francois Perrault (eller Perreaud), huguenottisk pastor i Thoiry i Pays de Gex (Vaud)."*’ I själva verket var de flesta protestantiska experterna tyska lutheraner med engelska kalvinister, en del av dem av den ’puritanska’ läran, först på andra plats. På det hela taget var de ytterst representativa för den nya typen av prästerskap. Det protestantiska författarskapet om häxväsendet dominerades alltså av prästerna och inte av jurister och filosofer, och dess ton är heller inte så mycket intellektell som evangelisk och homiletisk. Flera texter hade också först varit enskilda predikningar eller en hel sene sådana och bibehöll denna form, när de trycktes. Hermann Samsonius’ Neun ausserlescn und wohlbegriindete Hcxcti Predigt (1626) hölls först i domkyrkan i Riga som ett led i en intensiv evangeliseringskampanj. Kyrkoherden i Nebra i Thiiringen, David Meder, inledde sina Acht Hexenpredigtcn (1615) med att citera 2 Tim:4 omprästens plikter (”...thue das Werk eines evangelischen Predigers, richte dein Amt redhch aus”) och förklarade, att han ursprungligen hade predikat dem för församlingen i Hohenlohe, där han hade vant superintendent över kyrkor och skolor och pastor i Ohringen. Daniel Schallers Zauber Handel (1611) var likaledes en tryckt version av åtta predikningar, som han riktat till sina församlingsbor i Marienkirche i Stendal och somutgjorde en del av hans ordinarie veckoprogram där. Zehners Fiinff Predigten von den Hexen (1613) och Johannes Riidigers omfattande De Magia illicita, decas concionnm (1630) hör till samma kategori; Zehner var kyrkoherde i Scheusingen och Riidiger i Werra i Thiiringen. På titelbladet till William Perkins Tke damned art of witcha'aft (1608) sägs, att dess innehåll hade bhvit format och framfört somett led i hans ordinarie predikande;'*' Bernhard Albrecht hade redan hållit aderton olika häxpredikningar i Augsburg innan han 1628 publicerade sin Magia; das ist Christlicher Bericht von der Zauherey und Hexerey. Med en sådan övervikt för prästerna har detta troligen vant likartat i andra fall. När det gällde att ändra åsikter och beteende hos vanligt folk har predikan till I r.int;'ois Perrault, Dcr>ionologie (Geneve 1633), Om Perrault se P.lis.ibeth Lcibrousse, "l.e demon de M.ieon” i Scienze, Crcdcn/.c Occulte, Livelli di Cidtiira, Istituto N.izion.ile di Studi sul Rinaseimento (Florens 1982), ss 249-73. William Perkins, .4 discoKne of the damned art of witeheraft (Camhndi;e 1610).

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=