59 ne metaforer för det globala förfall som katolicismen lett till.'"^ Denna teknik, att ’demonologisera’ ett moraliskt hatobjekt, användes också av en annan grupp författare, som skrev de s k teufclsbiicher i syfte att angripa något bestämt missförhållande (t ex ’faulteufel’, ’spielteufel’, ’fluchteufel’). Men dessa böcker var en del i en blomstrande protestantisk litteratur omen förbättring av sederna och befattade sig med fä undantag inte alls med demomsm och häxeri/® Medan det därför är viktigt att mäta djupet i protestantismens demonologiska intresse och den mångfald sammanhang diskussionen fördes i, återstår ändå en kärna av specialiserade texter, omkring fyrtio till antalet, somvi måste ta befattning med. Det som omedelbart slår en i denna grupp, är att de nästan alla är skrivna av pastorer eller av sådana som kunde påverka utbildningen och skolningen av det protestantiska prästerskapet. Detta ger dem en mycket större enhethghet och de blir samtidigt ett sannare uttryck för den protestantiska versionen av religiös reform. Till den senare gruppen hör Lambert Daneau, som 1574 publicerade sin Dialogits dc venefidis (både på franska och latin) medan han var professor i teologi vid akademin i Geneve (efter att i tretton år ha vant pastor), Niels Hemmmgsen, som själv hade studerat i Wittenberg för Melanchthon och vars Admonitio dc supcrstitiomhus ffuigicis vitandis kom ut i Köbenhavn 1575, medan han var universitetets vicekansler,"*' samt Caspar Peucer, en annan av Melanchthons lärjungar från Wittenberg, som skrev den mycket framgångsrika CommcntariHS dc praccipuis divmatiotinyn gcncrihas medan han upprätthöll professurerna i medicin och matematik (han hade 1560 efterträtt Melanchthon som rektor). Det var bara att vänta, att Wittenberg liksom Tiibingen skulle bli prominenta källor till de idéer, av vilka de protestantiska demonologierna både i Tyskland och Skandinavien skulle bero. Men också den formativa perioden i engelsk häxteori måste ses mot en universitetsbakgrund. Henry och Robert Holland, George Gifford och framfor allt William Perkms försökte alla att i praktiska, pastorala termer översätta kalvinismen i det elisabethanska Cambridge, och deras åsikter om häxväsendet kan inte åtskiljas från detta vidare syfte. Den likartade betydelse, som universiteten i Åbo och Dorpat hade för häxväsenders historia i Linland och Fstland, redovisas på andra håll i denna volym. Vad gäller pastorerna själva fanns bland dem flera, som var hofprediger eller '' PiL'tTC ViiL-t, Lc niomlc a 1'cnipnc ct Ic tno>idc dcmoniailc fait par dialop^itcs (Ciciicvc- l.S6i); härom so C4.iiuio Diibois, La C.ouccptiou dc Llustoirc ai France an xvi.c sicele {IShO—KilO) (P.iris 1977), SS 443-6.S. Don boksäm.isto käll.m är Thcatrnm diabolornm, das ist: Wdhrhafftc cigcntlichc ntid Knrt/c Hcschrcihnng allcrlcy grwltchcr, schrccklichcr nnd anschcu’licl’cr Laster (I-i ankfiirt .mi M.iin i3(S9, 1375, 1387). I-ör ott roprosont.itivt urv.il i on modorn utgåva so Ria Stambaugh (od), Toutolbiiolior in Auswalil, 3 vol (BorIm 1970-80). Grimdläggando kommontar ocli bibliografi i Hoinrloli Grimm, "Dio doutsobon Toutolbiiobor dos 16. Jabrbimdorts" i Archiv fiir Cicschichtc des Hncl’iccsciis xvi (1939), SS 313-70. ■*' Pör Hcmmingsons allmänna mflytando so P G Lmdbart, ”Til belysning af Nicls Hemmingsens indflydelse på dansk praediken omkring 1600” i Festskrift till Jens Nörregaard (Köbenhavn 1947), SS 131—43; J C V Johansen, nedan kap. 14.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=