RS 13

22 av Sverige. Juhan Kahk konstaterar rättframt, att de estniska häxprocesserna var ett uttryck för den svenska imperialismen. Robert Rowland har utförligt och med stor sofistikation behandlat viktiga sidor av detta problem. Också han har slagits av likformigheten i de bekännelser som misstänkta häxor avlade inför domstolarna runtom i Europa. Men i stället för att söka förklaringen till dessa likheter i yttre faktorer somidéspridning eller det ohämmade bruket av tortyr, går han in i själva berättelsen och utsätter den för en rigorös strukturalistisk analys. Vi skall låta honom ostörd genomföra denna och här bara peka på ett intressant resultat. Den europeiska häxgestalten har uppstått ur sammansmältningen av två distinkta men metaforiskt relaterade troselement, som i andra kulturer, till exempel i Afrika, hålls strikt isär: den onda och välkända vardagshäxan mitt i byn och den hemlighetsfulla nattflygande varelse, som förknippas med en mardrömsaktig antivärld. Den insikten har som vi redan sett andra forskare varit på spåren, när man har pekat på hur den gamla magiska skadegörelsen gradvis omtolkades inom ramen för en kristen kosmologi: förgörningen-m^/e/faMm blev diaboliserad. 1500-talets Europa var ingen afrikansk by. Det förlopp varigenomdenna omvandling och omtolkning av maleficiumåstadkoms, utvecklade sig i kontinental skala och på flera sociokulturella nivåer. Ett så stort samhällssystem som det europeiska hölls samman genom många olika krafter och processer, som emellertid alla var uttryck för integration: de sociala nivåerna och de geografiska regionerna bringades i kontakt med varandra. Det var just genom en sådan integrationsprocess, som ”sabbaten sammanfördes med skadegörelsen i den modell som lades till grund för bekännelserna...”. Att beskriva hur detta i detalj gick till är en av forskningens närmaste uppgifter, som flera av våra bidragsgivare redan har tagit itu med. De protestantiska prästerna i Stuart Clarks bidrag utvecklade sina demonologiska teorier i direkt anslutning till den vardagliga pastorala uppgiften att förklara både lycka och motgång som verk av Guds försyn. Deras traktater är sannskyldiga ”litanior med frågor som ger autentiska uttryck för folks oförmåga att fatta själasörjarens avsikter: hur kan de som utövar magin vara onda när de verkligen hjälper sina kunder?” Klarare kan den dagligen fortlöpande integrationen på lokal nivå knappast uttryckas. Social integration var en viktig förutsättning för den statsbildningsprocess som pågick i tidens Europa. Sedd ur ett rättsligt och kulturellt perspektiv tog den sig huvudsakligen två former: standardisering och participation.'^ Framväxten av en nationallitteratur och spridningen av läskunnighet i nationell skala hade givetvis klart integrativa konsekvenser. Överallt sökte furstarna införa ett mera enhetligt rättsligt och fiskalt systemmed tekniker lånade både från Corpus Stein Rokkan, ”Dimensions of State Formation and Nation-Ruilding: A Possible Paradigm for Research on V'ariations within Europe” i Charles Tilly (ed). The Foryuatiori of National States in Western Europe (Princeton 1975), ss 562-600.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=