RS 13

139 Myten om satanismen, som skapats av teologerna men tillämpades av de världsliga juristerna, gav upphov till dödsdomar en masse. Det glöms ofta bort att häxbålen för det mesta restes av de civila myndigheterna. Kyrkan tillhandahöll de ideologiska redskapen och fortsatte in i modern tid, till exempel i Spanska Nederländerna, att ge fursten råd i hans kamp mot djävulens anhang. Men förföljelserna genomfördes av kungliga ämbetsmän somden redan omtalade befallningsmannen i Bouchain, eller av tjänstemän som själva var bönder och som hade blivit utsedda av den lokale makthavaren. Alla dessa var kuggar i det rättsliga maskineri, där demonologin spelade sin särskilda roll. Förvisso hade byfogdarna och herremannens ombud dåligt begrepp omde principer de tillämpade: en del kunde varken läsa eller skriva som länsmannen i Bouvignies i Flandern omkring 1679.^^ Men de var alla rättens tjänare och uppfyllda av dess idéer om straff och repression; och i flera europeiska länder började dessa idéer anta en ny form. Den kungliga rättvisan syftade inte längre som på medeltiden bara till att upprätthålla freden, utan skapade en hierarkisk ordning av brott och straff som kulminerade i begreppet majestätsförbrytelse {lése-majesté)?^ Detta skedde i Spanska Nederländerna med 1570 års ordinantia, i Frankrike 1670. Trolldomen stod förstås först i katalogen; som majestätsbrott mot Gud Allsmäktig var den det värsta tänkbara missdådet. Vi måste dock komma ihåg att häxförföljarna också hade annat att göra. Långt oftare hade de att ta befattning med allsköns andra brott. Med dem var de antingen traditionellt överseende, som med våldsbrott, eller efterhand allt hårdare, till exempel mot tjuvar, lösdrivare och demsom förbröt sig mot moral och religion. Särskilt i enväldiga stater och där somett resultat av den suveräna maktens framväxt förefanns en tendens att med hjälp av lagen sammanföra och övervaka befolkningen och att etablera ett enhetligt straffsystem. Denna politiska och institutionella förändring är en bland de faktorer som ledde till häxförföljelserna. Den strafflag somutgick från de nya politiska strukturerna skapade en ram för förföljelserna; och bruket av tortyr, som på intet sätt var begränsat till häxprocesserna, mångfaldigade givetvis dödsdomarna. Få häxor brändes i länder sominte gjorde bruk av tortyr, eller som använde den sparsamt somEngland, Danmark och Sverige.'*^ Detta är tecken på att straffsystemen utvecklats olika, på en förändring av de politiska systemen i riktningar bort från det enväldiga kungadömet. Detta är otvivelaktigt en av förklaringarna tdl de fria Nederländernas unika situation, där häxförföljelserna upphörde i början av 1600-talet.Den legala partikularismen var stark i Holland; begreppet lese-majesté var föga gångbart efter revolten mot kungen av Spanien och 1570 års ordinantia kom förvisso inte att tillämpas här. Muchcnibled, Les derruers biichcrs, tabell 8, s 270. M. Sbnccoli, Crimen lacsae waieitatis. Il problemo del reato politico alle sog^lie delLt scieuza penalistica modcnia (Mikino 1974). bör F.ngland, Danmark och Sverige se noterna 3, 4 och 13 ovan. Jacobus Scheltema, Gesebeidnis der hekseuprocessen; Eene bijdrage tot den roem des Vaderlands (blaarlem 1828).

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=