107 vanligt folk hängda. Och till och med de somdömts till pinan att brännas levande eftersom de till det bittra slutet vägrat att återta sina misstag och låta sig återförenas med kyrkan, kunde åtminstone i senare praxis få sina sista minuter förkortade. För att sammanfatta: hänsynslösa och godtyckliga avgöranden, maktmissbruk och ett ohämmat åsidosättande av mänskliga rättigheter var inte någon integrerad del av den inkvisitoriska proceduren och sådant tolererades heller inte. Där rådde en noggrann, nästan pedantisk respekt för traditionen somFra Paolo da Ferrara, en hög tjänsteman i den romerska kongregationen, sammanfattar i ett brev daterat den 7 november 1573 till inkvisitorn i Bologna: ”Ni bör inte tillåta Er eller låta Er övertalas av någon att hitta på nya och ovanliga straff och botgörelser, alldeles oavsett vemsomär inblandad, utan bör följa etablerad praxis och de sunda lärosatserna hos Simancas.”^ Och när samme inkvisitor från Bologna hade misstänkt att det låg protestantiska böjelser bakomett enkelt brytande av fastan och överträdde undersökningsreglerna, skrev Antonio Balduzzi, kommissarie vid den romerska inkvisitionen, ett sorgset och förebrående brev: ”Beträffande den stackare somåt kött tycks det mig som omNi handlade alldeles för grymt mot honom. Jag vet att jag själv (och Balduzzi hade en gång tjänstgjort sominkvisitor i Bologna) inte skulle ha gjort hälften av vad Ni gjorde. En man som så fort han blev tillrättavisad erkände sitt misstag och förklarade att han hade glömt att det var fastedag och lördag, en som var nästan okänd, att sätta honom i fängelse och tortera honom synes mig vara för mycket. Caesare Carena, som utförligt diskuterar frågan om förbjuden mat, skulle ha hållt med. Ominte handlingen medvetet och uttryckligen hade begåtts i förakt för kyrkan, medförde den inte i sig att syndaren blev misstänkt för kätteri; och tortyr »super intentione« fick inte i något fall användas vid tribunalen, såvida inte misstanken mot den anklagade var stark och av allvarlig natur." Somvi har sett resulterade huvudtribunalens strävanden mot uniformitet i en serie föreskrifter, som hänsköt det slutliga avgörandet i alla utom de enklaste fallen till Rom.'^ Det finns många brev, där kardinalinkvisitorerna i en nästan ** För fall av bålstraff där små påsar med krut bands runt halsen på offret se H C Lea, Materials Toward a History of Witchcraft; arranged and edited by Arthur C Howland, 3 vol (Philadelphia 1939; nytryck New York 1957), II, ss 674, 808 samt Olimpia Aureggi, ”La stregoneria nell Alpi Centrali”, s 128n. ’ BA, MS. B-1860, fol CLX. ibid, fol CLXLIII (21 augusti 1574). " Tractatus, ss 214, 216: ”Ex quibus colhgitur, quod comedens carnes in die leiuni), etiam sine licentia superioris, si id non faciat in Ecclesiae contemptum, sed ex iusta causa, maxime per medicum approbata non est haeresi suspectus...”; ”Quo ad torturam super intentione, ilia non videtur danda regulariter, nisi vehementer suspectus.” Pastor, ”Dekrete”, s 515, dekret 18 september 1581: ”...quod Inquisitores sententias omnes transmittant ad hoc SanctumOfficium, non autemprocessus, nisi in arduis causis; sed bene ante expeditionem summarium transmittant ad responsum expectant.” Denna regel bekräftas i dekret 7 september 1594 (ibid, s 532). 8 »10 Och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=