Dulgadråp och danaarv 145 man dog, som icke hade någon arvinge där i landet, då gick arvet till konungens gård.» —Även i medeltida dansk rätt förekommer danaarv under namnet danefa;, ex. i Roskilde stadsret av år 1268, § 11.-® I privilegierna för Stockholms stad den 30 juli 1529 tillerkände Gustaf I staden lösningsrätt till det inom staden fallande danaarvet.-®® Under 1600-talet blev det vanligt att i städernas privilegiebrev dessa tillerkändes hälften av danaarvet inom staden.^®^ Kungl. Maj:t har vid olika tillfällen en gång för alla på vissa städer fullt eller till hälften överlåtit sin danaarvsrätt.2Cc Beträffande dulgadråpsbotens förekomst i praxis kan hänvisas till följande typiska rättsfall från Värend.^" Den 20 juli 1619 kom för rätta på Kinnevalds ting befallningsmannen Erik Larsson och beklagade häradet för mordgeldh för Birges död i Greskulla, vilken var saker för en mandöd och fanns ihjälskjuten ut emellan Söstemåla och Goydreick i Almundsryds socken. »Och efter man haver år och dag letat efter dråparen och de, som för samme dråp hava varit misstänkte, have gjort sig fri med Sveriges lag och edgångande, och häradet intet kan utleta eller utvisa sanna dråper och haver intet av de ’witzordom’ att värja sig med som uti thet 26 Gap. i Dråpmåla Balken förmäles, därföre det (häradet) sakfällt för dolgde dråp till 40 mark, efter the 5 och 6 Gap. i Dråpmåla B.» År 1632 fastställdes av Svea hovrätt en Vadsbo häradsrätts dom, enligt vilken häradet dömdes att böta 40 mark för en »wandreqwinna», en piga och ett barn, vilka funnits ihjälslagna på en skog utan att gärningsmannen blivit upptäckt.-® Eftersom ingen målsägare infunnit sig, skulle böterna uppsändas till hovrätten. Den 5 november 1645 uttalade Göta hovrätt i domföljande:-® »En rannsakning och dom ifrån Vadsbo ht över fjärde delen av Vadsbo htz inbyggare, vilke äre dömde för dulga dråp att böta efter lag för Elin i Skogsboi som 642 är död funnen, och ingen sannbana där till är sedan uppenbar vordin, som av htz rannsakning och dom seendes är. Resolutio. Rätten approberar htz domen.» Art. Danefas i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, band II. Privilegier, resolutioner och förordningar för Sveriges städer, utg. av Stadshistoriska institutet, del 2, s. 86 f. -“b A. a., del 3, s. 471 (Göteborg), 517 (Tuna), 521 (Falun), 570 (Trosa), 580 (Uleåborg) och 596 (Vasa). Jfra ock s. 238 och 326. Jfr A. WiNROTH, Svensk civilrätt. V. Arf och danaarf 1909) s. 260 ff. Jag tackar fil. doktor P. G. Vejde, Växjö, för hänvisning till de två värendska r.ättsfallen. Becchius—Palmcrantz, Jur. Sami. vol. 6, s. 1783. Se ock rättsfallen s. 1783, åren 1633 och 1641 samt s. 1785, år 1643. Criminalia från Västergötland och Värmland 1645. Göta hovrätts arkiv. 26a 10
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=