Dulgadråpoch danaarv 139 Här möter den vid vissa grova brottmål —i allmänhet vid bargärningsmålen —förekommande ålderdomliga s. k. skirskuta-hevismn^en med dess typiska tre vittnespar, vilken bevisning under 1200-talet ersättes av nämnden. Härav framgår den höga åldern av rättsreglerna kring dulgadråpet i östgötalagen. Om ett härad åtalades för mordgäld, skulle (enligt Dråpsbalken 12) häradsnämnden visa, att den döde dog av svält eller sjukdom och ej av någons handåverkan, eller att den skyldige vidgått dråpet inomår och dag. Eljes hade häradet att utfästa mordgäld. Denna skulle utgå efter mantalet {<£pti mantali), det vill säga av alla folkfrälse husmedlemmar {all folkfrtels bion), vilka voro av mankön över femton år, lika mycket av man som man. För alla dem som var skyldiga att utgöra mordgäld, skulle också om de blev mördade bötas mordgäld, men ej för andra. Häradshövdingen skulle uppgiva mantalet. Om någon satt kvar och inte utgjorde mordgäld, skulle han därför böta 3 öre; satt hela hushållet {aldter hasskap^er) kvar, skulle det böta 3 öre och utgiva mordgälden. Enligt Dalalagen, Manhelgdsbalken 4 flock, skulle, omen gäst blev dräpt utanför gård och gavelröste, inombygata och tomtrå (vtan garö och winskeÖ, innan ta oc tomta ra), byamännen finna banemannen eller svara för böterna. Om han blev dräpt på ägorna eller i skogarna, skulle jordägarna finna banemannen eller svara för böterna. — Enligt 5 flocken skulle, om en man blev dräpt på byamäns mark {aa bolstapi manna), jordägarna finna banemannen inom år och dag. Om de hittade honom, skulle de lämna honomi händerna på konungens husabyman® och vara fria från ansvar. Om de däremot inte hittade honom inom år och dag, skulle jordägarna böta 12 mark till konungen; det kallas dulgadråp {p^t hetir dulgha drap). Den konungen tillkommande ensaksboten, 12 mark silver, visar dess höga ålder. Enligt Östgötalagens, Dråpsbalken 14 flock, uppgick den konungen tillfallande hedersboten {pokkabot) vid dråp av en konungens man ursprungligen till 12 mark »men sedan gav Birger jarl till lag, att det skall vara 40 mark». Som regel torde de övriga ursprungliga 12-marksböterna under 1200-talet ha övergått till 40-marksböter. Ännu i Västmannalagen, Manhelgdsbalken 8 flock, är bibehållna de gamla bestämmelserna om jordägarnas ansvar vid dulgadråp. Flockens rubrik är »Ha:r six om dulgha drap oc danar arff», det vill säga motsvarande sammanställning somi konungabalken. Flockens inledande ord, präglade av stavrimoch rytm, antyda dess höga ålder: * Om husabymanncn, se närmare förf:s art. Länsman i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=