LAOI.ÄSAHNA 21 1 vad gäller förhållandet mellan lagiäsarna ocdi lagmännen respektive häradshövdingarna hevarade detta länge ett ])atriarkaliskt drag. Bäst kan detta studeras i den bevarade stora hrevväxlingen mellan Axel Oxenstierna och hans norrländska lagläsare, av vilken i det föregående en rad utdrag meddelats. Man ser av denna brevväxling, hur lagläsarna i stor utsträckning vände sig till sin lagman för att inhämta hans råd och anvisningar i rent rättsliga spörsmål. Det kunde både gälla tolkningen av gällande lag i omtvistade hänseenden och bedömningen av rättsfall, A'ilka på grund av deras ovanlighet icke täcktes av lagen. På denna väg fick Axel Oxenstierna exempelvis anledning att taga ställning till frågorna, hur långt skattehondens fiskerätt sträckte sig från hans strand ut i havet, hur den skulle straffas som het sin niisla i vredesmod, och vilket straff som borde drabba en honde i Njurunda socken, vilken i anledning av Ciustaf II x\dolfs uj)pstigande })å tronen skulle ha yttrat: »Hertig Johan tjänte bättre till konung i Sverige än den nu är, då finge vi snarast frid med polacken. Vi få ingen frid med denna konungen är, hans fader var orolig, så är ock sonen. Konungen är ung, han råder inte för herrarna.» I början av sin lagmanstid fungerade Axel Oxenstierna även j)ersonligen som överdomare i förhållande till sina lagläsare, sålunda att från dem kunde vädjas under honom och att i mera invecklade fall lagläsarna kunde inskränka sig till att rannsaka om omständigheterna i målet, varefter Axel Oxenstierna själv var beredd att döma däri. Att en sådan ordning skulle tillämpas, fastställde rikskanslern själv vid en sammankomst med sina lagläsare i Stockholm på hösten 1012. Tydligt är, att inrättandet av Svea hovrätt inom tvä år därefter medförde en omvälvning av dessa förhållanden. Endast långsamt och motvilligt funno sig likväl lagläsarna i att den nya domstolen övertog tillsynen över deras verksamhet. Helt utan stöd lämnades de härvid icke av sin lagman. I detla som i andra hänseenden innehåller det blad av Axel Oxenstiernas historia, som handlar om hans förhållande till Svea hovrätt, mycket av intresse. I lagläsarnas tillvaro var i allt fall hovrätten ett nytt och skrämmande element. Det förekom sålunda, att lagläsarna först vände sig till Axel Oxenstierna med anhållan om dennes hjälj) ined domarnas utformning innan dessa inskickades till hovrätten. Betecknande är också ett hrev
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=