STURE PETRÉX 20 Dober. En ögonblicksbild av hur denne fick sträva ined allt skrivandet få vi genom en i Sala 1088 hållen rannsakning 3» angående hur det många år tidigare tillgått, då en viss dom av Dober fälldes på Våla ting. En sakägare vid namn Peder Eriksson tillfrågades vid denna rannsakning, varför han icke vid det ifrågavarande tillfället hade begärt att få en skriftlig dom av Hans Dober, som förrättat tinget. Härpå svarade Peder Eriksson, att tinget stått en lördag, och att han påföljande söndagsmorgon före predikan infunnit sig hos Dober och begärt att få skriftlig dom. Därvid hade Dober emellertid hett honom först gå i kyrkan samt yttrat: »Det som är gjort i går, det är gjort i dag. Jag förmår intet så mycket skriva.» Man erinrar sig detta yttrande, när man i våra arkiv står inför de långa räckor av domböcker, som äro skrivna med Dohers karakteristiska handstil. Av lagläsarnas egna uppgifter får man sålunda det intrycket, att deras tillvaro varit utmärkt av vad de själva ibland benämna »långsam id», och som på nutida tjänstemannaspråk heter »tryckande arbetsbörda», samt av besvärliga ekonomiska förhållanden. I betraktande av det sista är det anmärkningsvärt, att tidens handlingar innehålla så få spår efter beskyllningar mot lagläsare för att hava tagit mutor. Endast förhållandevis sporadiskt skymta här och var antydningar om att en ko eller en silversked nog hade varit anledningen till att en dom blivit som den blev.^" Den sparsamma förekomsten av sådana insinuationer synes berättiga till slutsatsen, att lagläsarna i stort sett haft anseende för omutlighet. Det mest säregna för lagläsarna var, att de å ena sidan i förhållande till lagmännen och häradshövdingarna, av vilka de tillsattes, intogo en ställning som erinrade om en enskild tjänares och som oftast var förenad med en fortlöpande ekonomisk redovisningsskyldighet, men att de å andra sidan såsom ledare av tingsförhandlingarna naturligen kommo att bliva också ett slags förtroendemän för allmogen. ” Svea hovrätts liber causaruni nr 8.ö. “ Oni ett avvisat niutanbud skriver lagläsaren i Våla härad Johan Olofsson 1638; » och sannerlig hade Per Eriksson haft en rätt sak, aldrig hade han så ofta bjudit mig kor och ungnöt som han ofta gjorde. Gud ske lov som mig därifrån be'^’arade.»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=