LAGLÄSARXA 17 Över »huru jag liela året intet kan fa se på mitt bästa hemma utan måste lita till de drängar, jag då hava kan, onda eller goda.»•>•■> De flesta lagiäsarna synas hava önskat att få bo ute på landet för alt kunna trygga sin försörjning. Axel Oxenstiernas underlagman i Ångermanland Karl Karlsson Burman anhåller sålunda ]()40 all få flytta ut från Härnösand för att i likhet med andra lagläsare bosätta sig på landet. Med staden, skriver lian, hade han nämligen intet alt beställa i sin tjänst, och icke heller vore han van att driva någon handel. Vidare funnes i Härnösand lika litet som i de andra Norrlandsstäderna att köpa vad som erfordrades till hushållet, varemot man på bygden liksom en bonde kunde hava »en god hjälp av årsväxten såsom ock nytta av boskapen till sitt hushåll». Emellertid gives det också exempel på lagläsare, som bodde i någon stad och hade annat än lantbruk till binäring. Ihiderlagmannen i Västerbotten Jakob Andersson anhåller 1621 hos Axel Oxenstierna om att få behålla arrendet av Ihne lappmark. Av brevet framgår, att Jakob Andersson var borgare i Ume stad och en av de hirkarlar, som drevo handel med lapparna. Hans Larsson Rizanesander i Gästrikland klagar K) 13 över att inkomsterna av underlagmanstjänsten icke försloge till maten och tillfogar: »Där jag icke med någon annan tjänst såsom ock för del jag instruerer ärlige mäns barn något bekomme, så hade jag intet.» Bakgrunden härtill var tydligen, att Rizanesander icke satt på något hemman, vilket framgår av ett brev av lO.äO från hans son och efterträdare Lars Hansson Florangius till Axel Oxenstierna. Det vanligaste synes sålunda ursprungligen hava varit, att lagläsaren bebodde och brukade ett hemman i sin domkrets, samt att han i stor utsträckning för sin bärgning var hänvisad till avkastningen av detta. Samtidigt voro lagläsarna likväl måna om att hävda, att de i samhällsställning stodo över bönderna. Detta kunde bl.a. komma till uttryck genom att lagläsarna omI ()rol)r() länsstyrelses arkiv, 1’ppsala. ■’* \'id riksdagarna i mitten av ItJOO-talet krävde städernas horgerskap, att lagläsarna skulle flytta in till städerna. Att sä skulle ske blev oekså tvä gånger i princip beslutat, nämligen genom Kungl. Maj:ts resolutioner pä städernas besvär 1649 och 16r>5. Ovisst förefaller emellertid att vara, i vilken mån besluten i fråga verkligen blevo efterlevda. 2
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=