STl'llK PETRÉN 16 Soiii ytterligare ett belägg lör att häradshövdingarna själva l)rukade avlöna sina lagläsare inå här slutligen anföras ett hrev av 1669 32 från häradshövdingen Johan Wattrang till landshövdingen över Örebro län x\hrahain Leijonhufvud. I brevet, soin är skrivet från Södertälje, förvånar sig Wattrang över den ihärdighet, ined vilken en jierson vid namn Nils Knutsson sökt den lediga sysslan som Wattrangs lagläsare i Bergslagen. Nils Knutsson hade sålunda kommit till Wattrang, medan denne låg sjuk, och hade icke velat låta sig avvisa, med mindre Wattrang lovade honomplatsen. I anslutning härtill heter det i hrevet: »Det haver denne tid varit fast månge som efter den ringe tjänsten have gjort sig hekyminer. Gud vet vad de för store tankar därom måge hava haft, emedan lönen av mig är icke stor att vänta, ty den långe vägen tre gånger om året tager upp en stor kostnad årligen av mig, att jag icke så stort kan have av min lön att spendera.» För kännedomen om lagläsarnas ekonomiska ställning kan det hava sitt intresse att se, hur denna bedömdes vid uttaxeringen till Älvshorgs lösen 1613. Vid den indelning av landets invånare efter ekonomisk bärkraft, som då skedde, bestämdes skattebeloppet för »underlagmän och lagläsare» till 12 daler eller till samma belojip som för »en knektehövitsman, löjtnant eller fänrik». Till jämförelse kan nämnas, att »en professor eller skolemästare» skulle erlägga 8 daler och »en fogde eller skrivare» 16 daler. Betydligt högre upp på skalan kommo sekreterare och kamrerare. vilka skulle betala 40 daler eller lika mycket som en biskop. En vanlig honde hade att utgöra 2 daler. När lagläsarna själva skildra sina villkor, sker detta ligt nog med tanke på framställningarnas ändamål —i regel i mörka färger. Vanligt är, att det klagas över att tjänsten hindrar lagläsaren att vid sidan därav i erforderlig utsträckning ägna sig åt annan verksamhet, främst det egna lantbruket. Sålunda skriver Lars Kjellhjörnsson 1614 från Hälsingland till Axel Oxenstierna, att han har ringa lön men ändock mest dagligen är »överlupen med landsens krakel, spörsmål och trätor, som den ene haver mot den andre, så att jag ganska litet får vara på mitt eget gagn och hästa.» På samma sätt klagar lagläsaren i Närke Zacharias Andersson Ringstadius 1641 hos landshövdingen I Örebro länsstyrelses arkiv, landsarkivet i 1'ppsala. natur-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=