RS 1

117 HAMAH SK I FT> av ägarna av viss ininiinilott i byn eller samfälligheten, från den odlade jorden. Värnet var således icke någon ägogräns, utan en gräns mellan olika ägoslag; »utien wjerna'r» låg den oskiftade byallinänningen med i densamma insprängda odlingar; »innoen wa'rna'r» låg åkern och ängen. Alltefter odlingsgången fortskred, utflyttades värnet.=” Hela området »innien wanmau’» var emellertid icke uppodlat eller skiftat mellan jordägarna; enligt UL BB 21 pr. kunde ju även mark »inna*n wanaiau’» ligga »utam brut ok bya‘ mal».-’- Detta berodde på att under odlingsgången den för odling bäst lämpade marken först togs i anspråk, varför mellan de uppodlade ägorna ofta låg oodlad och odelad mark.'*=’ Genom fägatan, som var en rest av utmarken, stod betesmarken i förbindelse med den kring tomterna befintliga s.k. hjordvallen (svinvallen, »tån, malinen, löten»^ vilken liksom l)etesmarken oskiftad nyttjades av jordägarna gemensamt.''^ Boskapsvallen räknades till den »uta^n wa'rnaM’» belägna marken (UL BB till utinarksjord räknades sålunda svinvallen eller byabacken ävensom den närmast omkring tomterna belägna marken, å vilken upptogos kål-, rov- och humlegårdar.s** »Fast ok fullt sum fasta' fa'jia'rni ok a Ida' ojia'l.» Detta uttryck förekommer på flera ställen i LSL:a, exempelvis i IH., JB 1 pr., enligt vilken en oskyld köpare, om bördeinannen icke ville kännas vid uppbuden jord, skulle tilldöinas den ’så fast och fullt som gammalt fäderne och fornärvd odal’. Uttrycket »fa'l)a'rni» begagnas i lagarna med en från den urs})rungSkillnaden fraingar f.n. av dc två i nuvarande skifteslagstiftning anviinda begrej)j)en iitiiKirl; neh inäijojord. ” Jfr H. Smeds, Malaxl)\gden, llehyggelse oeh hushållning i södra delen a\' Österbottens svenskbygd. .Ak. avb. l!);i.A, s. Lindc.ken (a.a. s. 7(5) liknar träffande bygden med en skärgård, där inägorna motsvara (iarna oeh utmarken bavet. ■'*“ Den styva lerjorden kunde ieke brukas med dåtida redskap. På grund av den stora landbiijningen e.xempelvis i 1'ppland funnos bland odlingarna ofta vattensjuka marker på lägst liggande områden. .Jfr Cl. Lindc.hen, a.a., s. 14.ä. A andra sidan sades även skiftad skog ligga »inmen wierme» (Ul HH 7: 3). .Jfr A. (i. Fontei.i., .Anteekningar oeh aktstyekeii rörande forn-, soloeh hammarskiftet i Finland, Fennia .')‘J: 1 (ItCJP') s. 20, —.Ifr nedan s. 120 f.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=