HALSINOKI.AGKNS UPPLYSNINGAR OM JÄRNBÖRDEN 98 lalerankonciliet år 1215 förlijöds priLslerska})et alt medverka vid i'udsdomar. Från denna tid förde den romersk-katolska kyrkan en direkt kamp mot järnbörden. I de svenska landskapslai^arna onmämnes järnbörden bara på två slällen, i ÖgL Edsb. 17 ocb i HL Äl). lö, jir. Av del förra lagrummet framgår, att järnbörden i (Östergötland blivit avskaffad av Birger Jarl. Delta bar säkerligen riktigt ansetts stå i samband med kardinal Vilhelm av Sabinas besök i Norden.-’ l HL Äb. 16, ])r meddelas följande upplysningar om järnbörden. År 1820 bade ärkebiskop (ölov klagat över att järnbörd åter bade kommit i brnk ( »war ater Yvptakin» ) i Hälsingland, sedan den var avskaffad i konung Magnus (a Magnus Ladulås 1275 — 00) oeh konung löirgers (o Birger Magnusson 1200 -181(S) dagar. I anledning härav stadgade konung Magnus Erikssons råd, d.v.s. förmyndarstyrelse, nämnda år »att järnbörd aldrig mera skulle brukas, och vidtogs därför samma rätt, som förr var stadgad fiir de mål, som voro järnbördsmål, tolvmannanämnd, och skola böter gäldas C »skal bötis») för varje mål, som nämnden fäller, såsom om han hade blivit fälld genom järnbörd».^ Av förmyndarstyrelsens beslut framgår, att järnbörd förut i hälsingerätten hade varit föreskriven såsom bevismedel i vissa bestämda brottmål, men att den blivit ersatt med bevisning med tolvmannanämnd. Det var nu dessa tidigare gällande processuella bestämmelser, som genom nämnda beslut åter försattes i kraft. Då det säges, alt »biiter skola gäldas för varje mål, som nämnden fäller, såsom om ban hade blivit fälld genomjärnbörd», så betonas härmed, att förmyndarstyrelsens åtgärd ej inneliar någon ändring av den för tiden gällande straffrätten i Hälsingland. “ Hoi.mhack och Wesskn, Uälsingclaffcn l.c. ■* Översättning enligt Uoi.MiiACK oeh Wessén, ttälsingelagen. .lärnhörd inäste i varje fall ha använts i niål angående de grövsta brotten. Oeh då dess utfall betraktades som en gudsdom (se s. !)4), måste provets misslyckande ha ansetts medföra full visshet om den anklagades skuld och denne på den grund liava varit förfallen till det strängaste av lagen för hroltet föreskrivna straffet. I HL:s referat av förmyndarstyrelsens heslut talas endast om höter såsom straff])åföljd i de tidigare järnhördsmålen. Delta kunde synas giva Aid handen, att överhuvud alla
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=