RB 9

84 kyrkogången. I r()revarande saniinanhang saknar denna ändring relevans. Däridöver hade ordet »män» (»hävdade av deras män») nll)ylfs mot »1'ästmiin». Säkerligen avsågs ieke någon reell iitan endast en formell ändring, mellan kyrkoordningens och mi.ssgärningshalken.s stadganden framträdde skarpare än vid liibehållande av den tidigare formnleringen. Trots samarl)ete mellan 1728 års ecklesiastika depidation och lagkommissionen förelåg alltså en motsättning mellan å ena sidan kyrkoordningens föreskrift om hiiter endast fiir kvinnan och endast vid otidigt sängelag med fästman samt endast, då barn hade avlats hire äktenskapet men fiitts därefter, och å andra sidan bestämmelsen i den allmänna lagen om hciter både fiir mannen och kvinnan i fråga om (illa lägersmål. som åthiljdes av äktenskap. Man skulle dessutom ha väntat sig, att i KOF 1781 hänsyn hade tagits till en av kungl. maj:l tidigare gjord tolkning av stadgan10.5 om också härigenom skillnaden 106 dena i KL 168(> kap. A' § 2. 1 kungl. resolutionen till konsistoriet i Lund 22/2 1099 upprepad i kungl. resolutionen till konsistoriet i Kalmar 17/10 1711 —hade fastslagits, att de kvinnor, som hade hävdats under iiktenskapshifte, skulle vid sin »kyrkotagning njuta lika rätt såsom de vilka av sina fästmän äro hävdade hire vigseln». 'Filliiggas må, att denna bestämmelse —i fråga om sättet för intagningen —kom att gälla även efter tillkomsten av 1784 års lag. Då uttrycket »hävdad under äktenskapsliifte» hade en vidsträckfare innebörd än det i lagte.xten använda, skulle motsättningen mot stadgandet i den allmänna lagen (bortsett från att biiter i sistnämnda fall skulle erläggas av både mannen och kvinnan) ha blivit .Ilr ovan avd. 1 nof 3. .\v vad som aiilöres i forlsällningen av texten om kiingl. re.sohilionerna 22'2 !()!)<) oeli 17 10 1711 framgär. att »deras män» tolkades som »deras fästmän». Mis.sgärningsbalken kap. LIII §5 gällde alltså vid giftermål i alla de fall. som —ur andra synpunkter —l)ehandlades i giftermålsbalken kap. S t < jfr ovan avd. A. 2 not 4i, samt dessutom i de fall av lönskaläger. då barn ej hade a\lats ( jfr ovan avd. A. 1 s. 1). I tiet av mig genomgångna materialet har jag dock icke funnit något mål. där böter för olidigt siingclag ha ultlömts, <lå äktenskap hade följt på ett lönskaläger av sistniimnda slag. — I flera av de yttranden, som av kyrkliga myndigheter avgåvos över KOI' 1731 (1730 [!] års kyrkoordningsförslag jämte anmärkningar. Uppsala domkapitels arki^ J. \':3, Upi)Sala landsarkiv) påpekades denna motsiittning mellan KOF 1731 och 1734 års lag speciellt i fråga om böterna (uti. nr 2, lö. 20, 2,ä, 40). 106

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=