07 17 \"isserligeii hade ordel »hhiskaläger» diir lydlii^en horsliroll). sainnia lielydelse. soin i gil'lermalsbalken kap. 11 (»Xu j'i’ir ogitl man Icmskaläi^er med kvinna ...») ,^^ men av hestämmelsernas iitlormning att döma är del högst osannolikt alt dessa åsyltade lägersmål. som åtlViljdes av äktenskap.'-' Då vissa av ifrågavarande stadganden om lömskaläger likväl ha relevans till de problem, som behandlas i denna framställning, skall saken här något heröiras. l)('n man. som begick lömskaläger, skulle höita ö lod silver, »sii ofta han bliver diirmed beslagen». Om kvinnan var änka, skulle mannen l)ö)ta 0 lod silver. Lät änkan därefter lägra sig av andra män. skulle var oeh en av dessa bö)la 3 lod silver fö)r varje gång liigersmål skedde.-" Men änen kviniutn skulle hötn. Hestämmelserna härom voro doek oklara. Dylika hö)ter — lika stora som föreskrevos direkt endast dä änka gjorde sig skyldig till fö)rnyat hinskaläger. men i slutet av stadgandet tillädes: »Samma lag vare om allt annat lönskaläger.» Troligen gällde denna fö)reskrifl även i fråga om dem. till vilka l)ö)lerna skulle utgå. Men diri'kl taladt's härom endast fö)r det fall alt kvinnan var iinka. Mannens oeh kvinnans l)ö)ter skidle då gå y>till treskiftes ki/rknn, kouuiujeu och lulrodet» (kurs. här). Obestridligt ha sålunda l)ö)ter till kyrkan stadgats i vissa fall. l-h'inras må därom, att l)ö)ler till kyrkan funnos redan i en lagbestämmelse, som troligen tillkom på 1 ö70-talet.-' Liksom där avsåg del Rosengrenska fö)rslagel ett stadgande, utfärdat av annan iin kyrklig myndighet, oeh liksom i den tidigare bestämmelsen mannens I.nf^f öislag i C.arl IX:s li<i s. 312 f. .TCr Dvan avtt. A. 2 not 2. l'pi)onl)art är. att do ifrågavarando l)ötosl)o.stäminel.serna ioko gällde otidigt .siingelag inollan 1'ä.stl'olk (l)öler .skidlo ju då icke all.s utgå) eller iiiökränkning, varom sladgade.s i balken.s kap. 111. -® Under erinran om vad Inir ovan not 1(1 liar sagt.s om ändring av l)öte.sl>eIoppen från mark till lod silver liar man anledning konstatera, att det lydligen iir det gamla stadgandet i landskapslagarna om tremarksliot för lönskaliiger. som liiir gick igen, om också i väsentligt förändrad form. ,Ifr nedan ICxkurs 2. .Se ovan avd. A. (1 s. 3.') f. —.\tl tanken på dylika av \ärldsliga domstolar utdömda kyrkliga böter ^ id denna tid någon gång kom till uttryck iiven i rättsfint.vis framgår av vad som ovan (avd. .\. (1 s. 31) ff) bar anförts om de av Jönköpings rådsturätl fiillda domarna.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=