0(5 1 sislnäinnda lull skulle alltså hestäniinelseriia i i,Ml‘terniålsbalken kap. Xll oin horsbrott gälla. Som synes, accepterade förslaget icke den praxis om biiter fiir otidigt sängelag mellan fästfolk, vilken vid denna tid tillämpades på kyrkligt håll och åtminstone i en del fall vid världsliga domstolar. Det Rosengrenska fiirslaget anslcit sig här helt till den nppfattning, som hade fastslagits i Västerås ordinantia 1527. Däremot lämnar förslaget i vissa avseenden ingen upplysning om hur man skidle förfara i fråga om Itinskaläger, som hade åtföljts av äktenskap. Reträffande barn, som hade avlats i sadan fiirhindelse. voro bestämmelserna visserligen helt klara: stadgandena i KrLL, giftermålsbalken kap. 11 om dylika barns arvsrätt — liksom nirande arvsrätten för barn avlade i fästning —medtogos i samma balk och kapitel av det Rosengrenska ftirslaget.''’ givetvis med uteslutning av bestämmelsen om hiskopshöter. Men hur ställde man sig till frågan om bestraffning av själva lönskalägret, då äktenskap följde? De speciella skäl, som gällde för att otidigt sängelag mellan fästfolk skulle vara utan straff, voro ju icke tillämpliga här. Har man mtijligen beträffande Kinskaläger av nämnda slag tänkt sig det stadgande om mökränkning tillämpligt, vilket hade intagits i giftermålsl)alken kap. 111 i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i KrLL? Mindre troligt synes det vara, att fiirfattarna till det Rosengrenska förslaget ha ansett att i fråga om lönskaläger av ifrågavarande slag de hötesföreskrifter skidle följas, som funnos i fiirslagets giftermålshalk kap. Xll (efter stadgandena där om >3 a.a. s. 311 ff. .Se ovan avd. 2. Lagförslag i Carl IX:s tid s. 304. a.a. s. 305. Det Rosengrenska förslaget avvek från KrLI., dels däri att I)öterna icke skulle gå till treskiftes (jfr ovan avd. A. 4 s. 11) utan vara »faderns och moderns ensak», dels däri att böterna bestämdes till 40, resji. 20 lod silver i st.f. till 40, resp. 20 mark. På sistnämnda sätt —mark ersattes av lod silver — förfor man i regel i förslaget. Syftet var tydligen att räkna om böterna i ett mera beständigt värde. En omräkning med hänsyn till markens försämrade värde skedde, när man började uttaga böter, bestämda i mark, i ett lika stort Indopp i daler (jfr ovan avd. A. 5 not 03 och avd. A. 0 not 45i. — Om tillämpningen av mökränkningsbestämmelserna i fråga om lönskaläger av bär ifrågakommande slag se ovan avd. .\. 4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=