51 natiirlif^l. Avon i delta fall liade man sannna asikl soin kyrkans män, och del fanns ieke någon annan myndighet än rådsturätlen, som kunde ingripa. Säkerligen betraktade man pä kyrkligt häll ieke detta som en kompromiss. Att bruka »svärdet» var —för att använda reformationstidens terminologi de världsliga myndigheterna. främst en uppgift för Hur f(")rh(")ll det sig med praxis i (ivrigt under tiden fram till dess alt ny lagstiftning om olidigt sängelag kom till stand i slutet av löOO-talel oeh i Ixirjan av 17()()-lalet. främst genom ItiSti ars kyrkolag oeh 1734 års lag? Vad angår de kyrkliga myndigheterna har frågan berörts ovan avd. A. 5. Beträffande de världsliga myndigheterna har jag avd. A. 4 oeh i denna avdelning — i del av mig genomgångna domhoksmaterialet funnit mycket få belägg, där formuleringen klart ger vid handen att Ixiter ha utdömts tor otidigt sängelag. Att dylika fall voro sällsynta framgår bl.a. av prästeståndets reaktion vid Sloekholmsriksdagen år KIBO. Det omtalas niindigen diir, att en hiiradsluivding hade fällt en dom av sagda natur. Med anledning härav heshil man att begära landshiivdings medverkan f()r att fcirhindra sådana ingrepp i de kyrkliga myndigheternas befogenheter.”- Härtill må emellertid fogas fiiljande reflexion. 1 många av de fall, dä man med mer eller mindre direkt tillämpning av KrLL, giftermålshalken kap. 111 dömde till — i regel — halva hciler, diirhör alt giftermål kom till stånd, kan man av domböckernas uppgifter ieke utläsa, om parterna voro fästfolk eller ej oeh icke heller om äktenskapet redan hade ingåtis eller ägde rum först efter domen. Ett studium av del fortsatta lagstiftningsarbetet ger närmast intrycket, all man vid tillämpningen av KrLL. giftermålshalken kap. 111 under lång tid icke gjorde någon skillnad mellan de fall, då fiirseelsen kunde betecknas som otidigt sängelag, oeh andra fall av »miikränkning». En annan sak är, att även om domstolarna ansågo sig Ixira diima till böter fiir otidigt sängelag, därest ett mål härom kom under deras prövning, så är det mer än osäkert, i vilken utsträckning det sistnämnda skedde. Prä.sfeslåiulel.s riksdagsprotokoll II 1660—1664 s. 103, 211 ff. Se nedan avd. A. 8. ul()ver de exempel som ha lämnats ovan i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=